tankar, funderingar, förändringar

just nu går tiden så långsamt. timmarna, dagarna, ja veckorna verkar vara i det oändliga. jag vill bara bort. bort ifrån tillvaron. ta en paus ifrån livet. jag vill slippa mig själv.
en omöjlighet.
idag är ensamheten min ständiga följeslagare. jag har erbjudandet om att gå hem till mamma som har semester, men gör det inte. jag måste försöka klara mig själv, stå ut med mig själv. öva upp någon slags självständighet. jag är redan tillräckligt mycket hos mamma och pappa som det är nu utan att jag bor där. det är egentligen inte deras umgänge jag söker när jag är där utan mer sällskap. det räcker med deras fysiska närvaro för att hålla den outgrundliga ensamheten jag bär inombords på en armlängds avstånd.
kanske ger jag efter och cyklar dit en sväng ikväll. då har jag iaf tillbringat hela långa dagen för mig själv, en dag som känns som två. det regnar till och från och jag har inte haft något speciellt att sysselsätta mig med. gick ut och plockade en ny bukett med blommor att sätta i vasen på köksbordet och ska snart gå iväg till biblioteket för att få tiden att gå fram tills det blir middagsdags.
när middagen väl är avklarad räknar jag sedan ner timmarna till det äntligen blir läggdags och jag kan fly in i sömnen och drömmarnas värld.

min älskade mamma fyller år idag och jag har varit hemma hos dem och firat henne. på dagen åkte vi ut längs ringvägen och tittade på skeppet götheborg som anlände till hamnen samt sköt salut som startskott för en segeltävling. imorrn har vi köpt biljetter för att gå ombord på visning av fartyget. alltid lite kul att göra nåt kulturellt, samt passa på när det väl händer nåt här i nynäs. ikväll har de festtält och lite aktiviteter nere i hamnområdet men tyvärr har regnet börjat ösa ner. otur för alla dem som tänkt sig en kväll ute, men jag är inte en av dem så för min del så gör det inte så mkt. bättre att det regnar på kvällen/natten än på dagen! nu är det riktigt solregn ute, då solen lyser igenom regnmolnen. riktigt sommarregn :) vad jag tycker om den svenska sommaren! ingen utomlandssol och värme slår vår sommar, inte så länge vi får veckor med temperaturer uppemot 30 grader vi med emellanåt. nog för att det tyder på att klimatet håller på att förändras negativt, men värmen tackar jag inte nej till.
som tur är är min lillasyster en mkt duktig och hängiven kock som självfallet hade ansvaret för födelsedagsmaten. det bjöds på en jättegod fisk- och skaldjursoppa med färska musslor och torsk (ja, jag vet att man inte ska köpa det...). jag kunde verkligen njuta av middagen tillsammans med familjen, unna mig ett glas gott vin och ha trevligt utan en massa störande tankar som punkterar mitt humör eller närvaro. sådana stunder är sällsynta, därför lägger jag stort värde i de få jag upplever. dock kan jag inte låta bli att tänka på att det inte dröjer länge förrän de är ett minne blott, då jag kommer att sitta instängd på capio och äta tråkig middag klockan halv fem varje dag i oändligt många veckor framöver. hur ska jag stå ut? samtidigt som jag har de tankarna så motsäger jag mig själv vid andra tillfällen då min enda önskan är att de ska ringa och säga att de har en återbudsplats att erbjuda mig på en gång. för det är många veckor kvar till augusti och under mina jobbiga stunder, som är i majoritet, undrar jag i mitt stilla sinne hur jag ska härda ut fram till dess...
nog med pessimism, jag har trots allt haft en bra dag idag och det ska jag bära med mig utan att solka ner det med bekymmer.
har slutligen bestämt mig för att följa med mamsen och papsen när de åker ner till småland på semester i slutet på nästa vecka. tvekade länge och vet med mig att det kommer att bli tufft emellanåt med risk för konflikter och att det då slutligen inte blir semester för varken mamma och pappa eller mig. men jag ska försöka göra det bästa av resan och vi behöver inte umgås 24 timmar om dygnet. om jag bara får sköta mig och mitt utan inblandning från dem så är förutsättningarna för att det ska bli en avslappnad semster större. deras tjat och oro hjälper ändå inte i nuläget. det är som det är. semestern blir vad vi alla gör den till, och jag ser det som en möjlighet till miljöombyte och ett avbrott från vardagen. det kommer nog att bli bra. visst ser jag framemot och skulle uppskatta att komma iväg någonstans och hitta på någonting i sommar. att åka till morbrors sommarstuga räcker till för mig. jag är glad och tacksam att de erbjöd mig att följa med, för jag är väl medveten om hur de egentligen behöver en semester på tu man hand för att själva kunna vila upp sig och koppla av.
jag är tyvärr ett bihang som visat sig vara svår att bli av med. det var inte vad de hade tänkt sig när de skaffade barn, att de skulle ha en 23-åring i släptåg, en 23-åring som ännu inte lyckats skapa sig ett eget självständigt liv att ta ansvar för...

måste alla åldras i samma takt? finns det ingen time-out som man kan ta, om man känner att man inte hunnit ikapp sin fysiska ålder?? mentalt känner jag mig mer som en 19-åring. kanske därför jag fortsätter åka på ungdomsbiljetter på sl?

sitter här och njuter! jordgubbsdoften sprider sig rummet. har precis bryggt den första koppen av rooibos te med jordgubbssmak, den första av många. det smakar verkligen riktig jordgubb och ingenting annat. det godaste teet jag någonsin smakat. helt ljuvligt gott och beroendeframkallande såhär på sommaren!
jag har haft en jättehärlig dag idag inne på söder med en underbart omtänksam och fin tjej. det är av henne jag fick teet. hon bjöd mig först på det när jag besökte henne i uppsala tidigare i år. sedan dess har jag letat men inte funnit det i någon tebutik här i närheten, och nu när vi sågs igen fick jag både en påse med rooibos jordgubb och en med limesmak. hennes bästa tips är att blanda och det ska jag göra senare ikväll till kvällsfikat. men först en ren kopp med jordgubbste! tehörnan, står det på etiketten på påsen. så alla tedrickare, är ni i trakterna kring uppsala (eller rent av bor där) är ett stopp på tehörnans tebutik ett måste! och det kommer nog inte dröja länge innan jag gör ett besök :)
är så glad att jag tog mig iväg och träffade min vän. det tar alltid emot precis innan jag ska göra något. all osäkerhet och tankar sätter igång om att det är tryggast att stanna hemma och göra "som vanligt" istället. men jag behöver göra tvärtom. tiden bara flög iväg idag när vi satt och picknickade på en kulle i solen i tantolunden. det är så befriande och skönt att kunna vara sig själv, inte behöva upprätthålla nån slags fasad. så känner jag nästan endast i sällskap med vänner jag lärt känna genom sjukdomen. man kommer varandra så nära inpå när man blottar alla sina svårigheter, när man tillsammans upplever motgång och framgång. det ger en ärlig och djup relation utan att man behöver ha känt varandra en längre tid. det blir en avslappnad och kravlös relation med en jämlik. någon som vet vad man går igenom. någon som förstår.
är nu trött efter den heldag som det varit, så därför väntar soffan alldeles strax. hoppas att det visas någon hyfsad film som jag iaf kan börja titta på. tveksamt om jag orkar hålla mig vaken för att se klart den. jag brukar antingen ge efter för rastlösheten eller för sömnen. får se vilken som vinner ikväll av dessa två. jag tror på tröttheten.
kommer att somna nöjd med minnen från en härlig dag i tankarna.

det finns inget som är så lugnande som mänsklig beröring. någon som håller ens hand, stryker en i håret eller på ryggen, ger en en kram. i de stunderna får jag en liten fristad ifrån mig själv. då står tiden still och jag är totalt i nuet. känner värmen från en annan människa. oron, ångesten och tankarna hålls på avstånd. mänsklig värme och omtanke är starkare än  anorexins slavpiska. jag är inte ensam i kampen som pågår inom mig.
dessa stunder av vila från det annars ständigt pågående kriget är mina ljuspunkter. då jag kan släppa garden och slappna av för en stund. jag lever länge på dem och är mamma evigt tacksam för att hon orkar ge mig av sin kärlek och styrka.
tänk att mänsklig beröring kan vara så rogivande. det är nåt speciellt med det. vi människor är helt enkelt skapta för varandra. ingen kan leva i ensamhet.
inte konstigt att jag är rädd för att leva ensam resten av livet. samtidigt är det just åt det hållet jag är på väg, då jag drar mig undan livet och i och med det även relationer till andra människor.
skulle jag ha obegränsat med pengar skulle jag unna mig massage varje dag. jag skulle vilja gå på det regelbundet nu också, men det är inte realistiskt nu i det här läget. ingen kan knåda ett benrangel. fast det är inte knådandet i sig jag är ute efter utan vilken beröring som helst. bara någon håller på med mitt hår ryser jag av välbehag.

jag inser inte allvaret.
hur jag misshandlar min egen kropp.
vad det är jag sätter på spel.
mitt eget liv.
förstår inte att det är mig det handlar om.
känns hela tiden som att vi pratar om någon annan.
jag lever i min egen verklighet.
den ser inte likadan ut som den andra ser med sina ögon.
jag har tappat omdömet.
förnuftet har förlorat.

inte för att jag tyckte att det skulle vara några särskilt bra artister med på allsången å skansen i år, men premiärprogrammet ska jag nog trots allt se på. det hör sommaren till, och jag tycker att vi i sverige har en fin vistradition att värna om. flera av visorna innebär idylliska minnen från barndomen. jag sjöng mycket när jag var liten i olika körer, och det blev en hel del svenska visor. de sitter i ryggmärgen, texterna, och jag kan inte låta bli att nynna med när jag hör dem. drömma mig tillbaka till en okomplicerad och bekymmersfri tid som barn.
har även varit där på plats på allsången det första året vi flyttade ner till stockholm. då var ju allt så nytt, att helt plötsligt ha nära till saker och möjlighet att göra så mkt. en av de gångerna var vi inne tidigt, vid tio.tiden och satt där hela dagen för att få bra platser framme vid staketet på "ståsidan". visst var det en kul grej, men knappast nåt jag skulle göra om. timmarna till sändingen gick ganska sakta då man inte kunde göra så mkt om man ville hålla sin plats. när det väl var dags för programstart d var man dessutom rätt less efter att ha repeterat alla låtar x antal gånger. nej, jag förderar nog att sitta hemma framför tvn numera, särskilt idag då vädret är som det är. har blåst halv storm här idag, men nu verkar det lugna ner sig en aning. t o m gotlandsfärjan var inställd pga av hårt väder.
det har varit en riktigt seg dag idag då jag inte har gjort mkt mer än varit hundvakt, suttit ute och läst en del och lyssnat lite pådagens  sommarpratare, lennart johansson. det var inte det mest inspirerande eller intressanta programmet jag hört, dessutom spelade han uteslutande gamla låtar i stil med frank sinatra och andra jag aldrig (tack och lov) ens hört talas om. ska försöka pricka in en bättre sommarpratare nästa gång jag lyssnar. det var många intressanta talare i årets upplaga som jag gärna vill höra. det som är bra är att man själv kan ladda ner och lyssna på nätet när man vill, men då missar man tyvärr musiken.
nu ska jag dricka kaffe hos mamma och pappa innan jag cyklar hem till mig, ser på allsång och kanske morden i midsummer. har inte sett det tidigare men det tjatas om att det är så bra sommarunderhållning så jag kanske ska försöka se ett avsnitt och se vad jag tycker.

vaknade inatt av ljuset av blixt som letade sig igenom min rullgardin, följt av en rejäl smäll. trodde för en sekund att blixten slagit ner i äppelträdet här utanför men var för trött för att ens byr mig om att titta ut. det räckte med att höra regnets smattrande mot fönstrena och åskdånet. det var ett rejält oväder kan jag lova. tur att jag har mina öronproppar på nattduksbordet. visserligen får jag ont i öronen av att sova med dem, men det var omöjligt att försöka somna om i åskvädret utan. jag har inget emot åskan, tycker tvärtom att sommaråskväder kan vara ganska mysiga, och visst är det bättre att det drar förbi på natten istället för dan. det var så skönt att ge sig ut på en morgonpromenad i den friska luften som blir efter ett riktigt regn. alla dofter blir så starka och det känns renare än renast. dessutom sken solen på förmiddagen, så jag cyklade hem till mamma och pappa och satt ute och solade. har varit hundvakt idag då de är borta, likaså imorgon. jag vet inte vem som tar hand om vem egentligen, vi är nog båda varandras sällskap, vovven och jag :)
gick ner till badberget och tog ett dopp efter att ha blivit uppvärmd i solstolen. ingen annan där tack och lov. det blev ett snabbdopp för det blåste förfärligt mkt, men det räknas det också. klart att man ska bada på sommaren! jag försöker hitta små stunder att njuta av sommaren och göra sommaraktiviteter medan jag kan, som jag sen kan spara och blicka tillbaka på när jag tids nog inte har samma frihet längre... tror att det blir lättare att uthärda den tiden om jag vet med mig att jag har tagit tillvara på sommaren som varit.
imorgon har jag liksom idag ingenting inplanerat, så därför hoppas jag på fint väder för då går dagen fortare och blir inte så seg när jag kan vara ute. ska iaf försöka få tag på försäkringskassan och höra om de fått mitt läkarintyg och börjat behandla min ansökan om aktivitetsersättning. sist jag provade att ringa fick jag veta att jag hade nr 102 i kön. jag lade på direkt...

är fortfarande mätt efter middagen, och det är det som upptar det mesta av tankarna. tänker automatiskt att jag då ätit för mycket. jag borde ju vara lagom hungrig nu till kvällsmålet som annars. ältar och ältar hur mycket jag ätit. kan inte koppla bort tjockkänslorna.

har sett första halvleken på fotbollen, men koncentrationen är väl si och så. var femte minut kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på nåt annat, dvs nåt mat- eller viktrelaterat eller oroar mig inför ännu en capiovistelse. var sitter offknappen till tankarna? inte ens i sömnen kommer jag undan och får ro för en stund. har börjat sova rätt oroligt och drömmer en massa konstigheter som bara gör att jag känner mig vilsen och förvirrad när jag vaknar. knappast utvilad. kanske därför mina ögon redan börjar falla ihop. nu får de ta och göra några mål i andra halvlek för att undvika förlängning och straffar som i två tidigare kvartsfinaler. det kommer jag aldrig orkar hålla mig vaken och se, oavsett hur spännande det blir.

jag längtar redan efter sängen, och hoppas att grannen ovanför mig håller sig tyst och lugn inatt. det är så lyhört här i huset att jag vaknar varje gång han kommer hem och sen hör varenda dunsande steg han tar innan han lägger sig (vilket han inte gör förrän frampå småtimmarna då det inte är långt kvar tills jag går upp). vi har tyvärr motsatt dygnsrytm, han och jag. funderar på att lägga en lapp i hans brevinkast och be honom vara lite tystare på nätterna, men samtidigt kan jag inte förbjuda honom att röra sig fritt i sitt eget hem... det kanske är jag som är för lättstörd.

dags för andra halvlek att sparka igång. heja spanien!

det är verkligen ett hit-och-dit-väder idag. imorse sken solen, men dessvärre blåste det så mkt att det inte var skönt att sitta ute och läsa i solen som jag hade täkt spendera förmiddagen med. nu efter lunch drar åskmolnen snabbt in och det dröjer nog inte många minutrar innan regnet öser ner. tur att jag sitter inne i ett varmt och skyddande hus. om man bara ser sig om så finns det mkt att vara tacksam över i livet, även när det mesta känns mörkt. jag övar mig på det, i enlighet med mia törnbloms råd :)
gårdagkvällens grillning blev rätt trevlig. det var inte så många som jag kände mer än ytligt, men jag tycker att jag klarade av att vara social och bete mig "normalt" hyfsat bra utan att dra mig undan i ett tyst hörn alltför mkt. det blir annars lätt så. jag vet inte vad jag ska säga, känner mig allmänt tråkig, ointressant och fel vilket gör att jag får ännu svårare att ta mig ur min egen bubbla och umgås med de andra. sen så har jag ju inte särskilt mycket att komma med, då de bara skulle veta hur mitt liv egentligen ser ut.... det gör det hela lite svårare att försöka passa in, när jag inte alls lever ett vanligt och aktivt liv som andra i min ålder. jag har helt enkelt inte samma referensramar och erfarenheter. mina erfarenheter som jag har skaffat mig passar inte riktigt in att använda i de sammanhangen...
var en del fotbollstokiga grabbar där också, så jag gjorde dem sällskap framför andra halvlek i kvartfinalen mellan turkiet-kroatien. en riktigt seg och händelselös match, tills slutminuterna då och sen straffarna, men det såg jag hemma. att vara social tar på krafterna, även fast det kan låta konstigt, och mina kvällarna slutar alltid betydligt tidigare än andras. sen så spelar det kanske in att jag inte drack någonting. känner att min kropp inte riktigt tål det just nu.
som jag sa, nu vräker regnet ner utanför fönstret. tror jag sak koka mig en kopp kaffe och krypa upp i soffan och bläddra i några av mammas tidningsmagasin.

ikväll gäller det! slutspel eller ej. visserligen kommer vi att få möta holland i en eventuell kvartsfinal, och då är vi rökta, men visst är det en så mycket större bedrift att ha tagit sig vidare till slutspel än att åka ut i grundomgången. håller tummarna ikväll, för jag tror att det kommer att bli en jämn och tuff match. ryssland är inte så dålig som de låter. jag har annars rätt förutfattade meningar om öststatlsänderna, men rysslands förbundskapten har tagit outsiders långt i mästerskap tidigare så jag ska inte räkna ut dem på förhand. är hemma hos päronen och tittar. det är så mkt roligare att se fotboll med sällskap än att sitta själv i soffan och heja. det bästa scenariot vore ju förstås att befinna sig på en fullsatt sportbar eller restaurang inne i stan, tillsammans med vänner, men det är inte verkligheten för mig. mitt liv ser inte ut riktigt så idag, men jag har en stark önskan om att det en dag kommer att vara mera socialt, utåtriktat och innehållsrikt. det perfekta livet existerar knappast, även fast jag många gånger har svårt att låta bli att föreställa mig det, men jag har förutsättningar att skapa mig ett annat liv som bättre stämmer överens med mina värderingar och intressen. det är jag som avgör vad ett rikt och tillfredsställande liv innebär för mig. det är inte automatiskt den bilden jag först målar upp som kriterier för ett perfekt liv, den bilden bygger snarare på omgivningens och samhällets krav. jag måste lyssna till mig själv och vad jag vill att mitt liv ska innehålla, samt acceptera att det. inte bara anpassa mig i normer som samhället skapar. samtidigt frågar jag mig själv vilken norm det egentligen är, om det inte bara är jag som själv skapar dessa förväntningar på mig själv och bygger upp en idealistisk bild av vad som är ett "perfekt" liv. jag tar det bästa från alla tårtbitar och sätter ihop dem till en drömtårta, men tillsammans så blir det inte en realistisk helhet.
jag själv är min största slavdrivare och min hårdaste domare. det är jag som skapar mina egna regler och ramar. jag är fri att välja att inte lyssna till omgivningen eller att följa strömmen. om jag tittar närmare på andras liv så är det knappast någon som lever som jag föreställer mig att jag "måste" göra för att duga.
äntligen är denna dag snart till ända. jag har varit en dag före hela veckan, tror att det är torsdag idag, men nej, det är ännu bara onsdag. veckorna går helt plötsligt jättesakta nu när jag inte har jobbet att gå till längre. likaså går tiden långsamt när man väntar på någonting. och jag måste vänta i ytterligare två månader... jag väntar, men längtar inte. det är en stor skillnad. jag vill bara få hjälp att ta tag i siutationen nu, innan det hinner bli ännu värre, för bollen som är i rullning är alldeles för stor och tung för att jag själv ska kunna stoppa den vid det här laget.

nu ska jag ladda för matchen!

tyskland-österrike, såklart....
vilken frispark!

måndag och ny vecka. men denna vecka är inte de tidigare lik. ingen mobil som ringde tio minuter över sex. inget arbete att gå till. första dagen på "semestern" om man väljer att se det så. en lång semester, alldeles för lång egentligen. många tomma veckor att ta sig igenom innan det viktigaste arbetet börjar på allvar. det farliga är dock att det är så jag ser på det, att jag inte förmår mig att ta tag i den biten redan nu och sätta igång det tunga jobbet att vända på skutan. innerst inne vet jag att jag har allt att vinna på att börja idag, för den biten jag klarar av att ta mig fram själv fram tills hjälpen sluter upp har jag till godo senare. ju fler framsteg jag gör under de här veckorna desto mer kortar jag tiden på slutenvården. det borde ju vara en morot, om något! ändå klarar jag inte ens av att ta en nd om dagen, utöver vad jag annars äter. vad som hindrar mig? ångesten. rädslan för att jag sen kommer att gå upp i vikt tillräckligt mkt. men det resonemanget håller inte om jag synar det, för jag ska ju till samma mål oavsett när jag börjar eller hur lång tid jag låter det ta.

idag har jag som sagt försökt fördriva tiden på egen hand. har varit hemma hos mamma och pappa på dagen och tagit hand om hunden. hon är mitt trogna sällskap. hennes närvaro hjälper mig att förskjuta känslan av ensamhet. pappa kom hem en stund på eftermiddagen och vi fikade tillsammans innan jag cyklade hem till mig lagom till middagen. skulle sen gå och handla för att fylla på mitt förråd av mitt favoritte, dvs rooibos vanilj, och så var det slut i affären :(  har även försökt få tag i rooibos med jordgubbar och lime som ida bjöd mig på när jag hälsade på hos henne, vilket var en helt ljuvlig blandning som passar perfekt nu i sommartider, men det har jag inte sett i någon enda affär häromkring. det betyder att jag måste göra ett nytt besök i uppsala snart ;)

ikväll väntar, as usual, fotboll. tyskland - polen. jag håller på tyskland, men det kan bli en öppen match. ta bara matchen igår, med turkiets mirakelvändning. det var det knappast någon som hade trott efter den första halvleken. tur att det finns repriser, för själv satt jag framför datorn med ryggen vänd under andra halvlek då jag ledsnade lite efter att sett den första utan vidare underhållande spel.
nu ska jag rosta solrosfrön så jag har till gröten imorrn bitti!

blev en riktigt toppmatch igår, när holland mötte frankrike. jag satt klistrad framför tvn och lyckades hålla koncentrationen på matchen både halvlekarna. det är beviset på att det verkligen var en bra och underhållande match. annars har jag lite svårt att koncentrera mig två timmar i sträck. ofta kommer jag på mig själv med att stirra på tvrutan men med tankarna på ett helt annat håll. likadant när jag läser en bok. idag lyckades jag dock läsa ut en jag har hållit på med ett tag, tätt intill dagarna av mustafa can. den var ok, men inte mer än så. funderade flera gånger på att lägga ner och ge upp efter halv boken, men perfektionist som jag är har jag svårt för att ge upp mitt i. har jag börjat på en bok känner jag mig tvungen att läsa ut den, oavsett om den är bra eller inte. jag är knäpp.
har ställt mig i kö på bibblan till mia törnbloms senaste bok, som jag är lite nyfiken på. hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag får den i min hand. det kan nog bli en bra sommarläsning. annars har jag tänkt ta en sväng in på bibblan på vägen till mamma och pappa nu efter lunch för att hitta nåt nytt läsbart. skulle behöva läsa nåt mera uppmuntranden eftersom den var rätt dyster den förra boken. jag dras till böcker som handlar om sorg, död och problem. är det för att jag söker  någonting att identifiera mina känslor med, söker samma stämning som jag känner inom mig? istället borde jag göra tvärtom, leta efter positiva känslor att införliva mig med.
regnet har slutat smattra på asfalten nedanför mitt fönster och jag skymtar blå himmel mellan de grå regntyngda molnen. jag vågar nog hoppas på att det spricker upp och blir en hyfsat fin eftermiddag. regnet var dock välbehövligt, så torrt i alla marker som det är.

ikväll blir det till att bänka sig framför den stora platttv hos mamma och pappa och heja på sverige. har tänkt lyxa till det och köpa sushi kvällen till ära. fotboll och sushi är en bra kombination för en trevlig kväll!

sommarvärmen, var tog den vägen? kom genast tillbaka!
som helsvensk kan jag inte låta bli att kommentera vädret :) visserligen har jag blivit bättre på att inte hålla koll på hur vädret ska bli en vecka framåt, utan försöka hålla mig mer till inställningen att jag får se vad det är för väder när jag vaknar och acceptera det. det är ju knappast nåt jag kan styra över, så varför hesta upp sig i onödan om de förutspår regn eller förvänta sig sol och värme för att sen bli besviken om det inte stämmer?
iaf var det ovanligt kallt idag när jag gick hemifrån. de senaste veckorna har termometern visat på minst 15 grader redan vid sextiden på morgnarna. imorse var det blott 7 grader, vilket snarare kändes som minus 7 då kroppen vant sig vid ett annat utomhusklimat under värmeböljan. det är egentligen inte så konstigt att jag lägger stor vikt vid vädret, då jag fryser väldigt lätt. det blir som en plåga att gå omkring och frysa, och jag kan då inte tänka på så mkt annat än att bli varm igen. jag tänker ibland på  vilket helvete alla uteliggare måste ha det. att frysa är sannerligen ett smärtsamt tillstånd.
imorrn blir sista dagen på jobbet. konfronterade kollegorna med det faktumet idag. kan bara konstatera att jag har världen goaste och mest omtänksamma medarbetare. att de bryr sig betyder så mkt. jag kommer att sakna deras värme och gemenskapen. åh, vad jag är arg på mig själv som ställt till det så att jag inte kan jobba mer i sommar! det är ju så roligt, det ger mig så mkt positivt. fattar jag inte vad jag sätter på spel, vad jag tvingas försaka??
det tar mig hårdare än jag egentligen trott att sluta. kommer nog att fälla en tår imorrn, för redan idag blev det så jobbigt och jag fick tårar i ögonen då jag fick en kram av en kollega.
fan, vad håller jag på med!

det är inte värt det

går och funderar på vad jag ska ge min älskade mamma i födelsedagspresent. jag är ute i tid då hon inte fyller år förrän om två veckor, men jag vill gärna ha det klart så jag inte behöver vara ute i sista minuten.
jag tycker om att ge bort saker. det finns inget roligare än att se glädjen i ansiktet hos den personen som får en present som den uppskattar. andras glädje ger mig glädje.
jag vet att jag inte kan ge bort något som symboliserar den kärlek jag hyser till mamma, för den är för stor och ogreppbar. ändå vill jag hitta på något speciellt som visar att jag tänkt till och hur mycket hon betyder för mig. är det någon som har något bra tips så tas det tacksamt emot!
vad brukar ni ge era mammor?

sommaren ser inte ut att bli som jag hade tänkt mig. det är bara jag som är orsaken till det. jag har hela tiden vetat om att jag inte kommer att orka fortsätta jobba om jag mår så här, men det har hela tiden kännts så lång bort. nu är jag där. pratade med chefen i måndags och kom tillsammans fram till att jag ska jobba den här veckan ut men sen inte mera. jag orkar inte. jag behöver ta hand om mig själv istället.
efter mötet på capio förra veckan fick jag dessutom svart på vitt att antingen så erbjuds jag inläggning på slutenvården, igen, eller så tackar jag nej till deras hjälp. ord och inga visor. det var knappast vad jag hade tänkt eller vill, men det ser ut som att jag inte har något val. först var det sagt att det fanns plats om nån vecka. igår fick jag dock besked om att jag beräknas få plats i mitten av augusti. två hela månader tills dess. hela sommaren lång ska jag klara mig på egen hand. det kan inte fortsätta gå utför som det gjort hittills, då har jag kraschat för länge sen vid augusti. jag måste försöka kämpa mig igenom sommaren. får se det som att jag har möjlighet att göra sommaren till något bra, en sommar i frihet istället för att vara inlåst på avdelning. visst är jag glad för det, delvis, då jag samtidigt inte orkar må så här längre och skulle vilja ha hjälp nu. det svåra är dock att ta tag i det på egen hand när jag vet vad som väntar. tids nog kommer jag att få hinka i mig nd och konstant sitta på baken dygnet runt. rösten inom mig skriker att jag ska passa på att göra tvärtom tiden fram till dess, dvs promenera och äta det jag anser "nyttigt". och absolut inga nd. men det är fel! det är bara att förstöra för mig själv, att se till att tiden på slutenvården blir ännu längre. det är ju att motarbeta min egen vilja att komma till dagvården så fort som möjligt. jag måste ta fram kämpaglöden inom mig, härda ut dessa två månader tills någon annan tar över ansvaret.
det kommer att bli en lång och jobbig sommar. och tom.

snart smäller det! äntligen börjar em på riktigt då sverige ger sig in i kampen.
jag har inte alltför höga förväntningar på kvällens match, men ett poäng måste de ta med sig vidare för att ha någon chans att avancera till slutspel.
ska bänka mig nu så jag hinner snappa upp lite förhandssnack och få se spelarna i närbild (haha) när de sjunger nationalsången. skulle ha gjort mkt för att vara på plats därnere just nu, men soffan får väl duga den här gången.
håll tummarna nu för att det här blir ett em att minnas för sveriges del! som något positivt då förstås... :)

ser framemot en kväll i tv soffan med bra fotbollsunderhållning. dödens grupp, snart börjar holland-italien. två jämna och bra lag. hoppas det blir en spännande och målrik match. såg bara slutet av den tidigare matchen mellan rumäninen-frankrike som var seg och slutade 0-0.
jag älskar fotbollsmästerskap! det är helt klart den roligaste sporten att titta på, och att vm och em bara går vart fjärde år gör det hela mer intressant när det väl är. jag försöker hålla mig så uppdaterad som möjligt, läser bilagor, kollar uppställningar inför varje match, pejlar in vilka spelare som kan vara extra intressanta att hålla ett öga på och skummar snacket runt omkring. det är en dröm att få biljetter till ett mästerskap. tänk att få vara på plats och uppleva stämningen, atmosfären och hela cirkusen runtomkring. än är det bara uppvärmningen inför starten imorrn med sveriges första match. då gäller det!
ahh, två härliga veckor framför mig med fotboll på tv varje kväll. jag njuter :)

så har då blogg.se lyckats flytta även mitt konto, så att jag kan komma åt det igen. inte för att jag har haft tid eller lust att blogga de senaste dagarna, så det var väl detsamma. ska bara komma ihåg den nya adressen att logga in från, men hur svårt kan det va? :)
den senaste tiden har gått så fort för det har varit full aktivitet. lillasyrran tog studenten och släkten har varit här. likaså syrran kom hem några dagar från tyskland, så det har varit en social helg. en rolig helg! visst var jag tvungen att gå ifrån lite av och till under själva studentdagen för att jag inte orkar vara igång och social HELA tiden, så jag tog tacksamt på mig diskuppgiften. jag tycker om att diska, de är något meditativt över att stå med händerna i baljan av varmvatten oc se hur rent allt blir. jag tycker om ordning och reda och renlighet och kan ibland bli smått irriterad över att det blir så lite disk hemma hos mig med bara en person i hushållet. därför diskar jag mer än gärna hemma hos mamma och pappa.
idag hade jag tänkt göra slag i saken och gå på visning på skogskyrkogården. har aldrig varit där men länge tänkt att jag ska åka dit, så idag planerade vi att ta bilen dit. sagt och gjort, vi kom ca 3 km hemifrån innan vi fastnade i den milslånga bilkaravanen som kröp fram i 40km/h på nynäsvägen då gotlandsfärjan precis kommit in och alla bilar från den skulle ta sig in mot stan. det var bara att överge planen på att försöka ta sig någonstans åt det hållet på vägen, så istället åkte vi ut till lisö och tittade. blev en liten utflykt det också. det blir inte alltid som man tänkt sig. får väl sikta in mig på skogskyrkogården en annan helg i sommar.
har efter en kort stunds övervägande och velande besegrat mina negativa tankar och tackat ja till att ta en kvällspromenad med en kompis som är här tillfälligt. det är precis så jag behöver göra i fler siutationer. säga JA till livet!
nu väntar grillade lammkotletter och färskpotatis. det är sommar!

imorgon väntar uppstigning i ottan för att befinna sig 9 mil härifrån, på capio, vid halv nio. då väntar bedömningssamtalet jag haft inbokat sen en tid tillbaka. jag är nervös. det är ett tumult av känslor som virvlar runt inombords. jag skäms över att behöva sätta min fot där, igen. jag som lovade annette att hon skulle slippa se mig där igen...
är förstås nervös över vad mötet ska leda till och vad de ska säga. kommer de överhuvudtaget kunna erbjuda mig hjälp igen? och vilken typ av hjälp i sådana fall? jag skulle vilja ha en plats på dagvården. på slutenvården sätter jag aldrig min fot igen. aldrig. det skulle bara sänka mig att komma dit, finns inte mycket positiv energi att hämta där. jag funderar väldigt mycket fram och tillbaka. tids nog får jag väl svar, förhoppningsvis. jag lär ha en natts orolig sömn framför mig.
på fredag tar syrran studenten och morgondagen lär spenderas med att hjälpa mamma med förberedelser inför mottagningen. fattar inte att det var fyra år sen jag stod där, med blommor runt halsen och studentmössan på huvudet. de kommande åren blev inte som jag hade tänkt mig.
ser framemot att träffa släkten som kommer på uppvaktningen med måttlig förtjusning. flera av dem har jag inte träffat på väldigt länge, och när alla samlas som vid ett sånt här tillfälle blir det naturligt att man pratar om vad man gör/har gjort sen sist. jag skäms oerhört över att jag fortfarande är på samma ställe i livet, att jag fortfarande håller på att svälta mig själv. krasst sett är det just det jag har varit sysselsatt med de senaste åren, medan andra, t ex tvillingsystern, tar för sig av livet och pluggar, reser, festar, skaffar pojkvän osv osv.
jag skäms över min uppenbarelse. jag skäms över mig själv och vad jag gjort av mitt liv. jag skulle bara vilja försvinna vid sådana här tillfällen. jag har inget att vara stolt över eller att berätta om.
men det är jag som har ansvar över mitt liv, det är jag som har valt att leva mitt liv på det här sättet, även fast jag inte alltid kan säga att det är ett medvetet val. alltså får jag ta konsekvenser av det också och stå för det. jag kommer inte undan.
värre är att jag även oundvikligt får andra att skämmas över mig. jag känner mer skuld över att mamma ska behöva skämmas över att ha ett benrangel till dotter. jag vet ju intellektuellt sett att jag ser hemsk ut...
om man bortser från min situation ska det faktiskt bli trevligt att träffa den släkt, som jag annars inte har så stor kontakt med, igen.

det är knappast så lätt att hålla kvar motivationen som jag hoppas, utan det är en ständig dragkamp om vilken röst i huvudet som ska skrika högst. idag har iaf varit en rätt bra dag i friska johannas tecken. blev som sagt bjuden på lunch av ev mycket omtänksam kollega. vi var ett gäng som gick till ett mysigt litet ställe med medelhavsmat och satt ute och åt. grillad kycklingfilé, bulgur och morotstzatziki. det är delvis lättare att äta när jag gör det tillsammans med andra, då jag är tvungen att konversera och hänga med i samtalet istället för att ha allt fokus på min tallrik. det är en nyttig träning, också att se vad de andra äter och få en lite vidare syn på vad som faktiskt är normalt. tack och lov har jag bra arbetskamrater som inte bantar eller kommenterar vad som man får äta och inte. på flera sätt är jag omgiven av goda föredömen på jobbet. annars är lunchrummet en vanlig plats där bantningtips och vikt diskuteras vitt och brett.
har varit på bra humör hela dagen. kanske beror på att jag inser hur mycket jobbet betyder för mig, och hur bra jag trivs där. det är otroligt viktigt för mig att ha ett arbete att gå till. jag är lyckligt lottad som har en sån bra arbetsplats, den vill jag inte förlora för att jag inte orkar jobba! jobbet är det som just nu förbinder mitt liv med ett vanligt liv utanför min bubbla. det är en viktig input för att få nya erfarenheter och tankar som kan konkurrera med anorexin. därför är jag glad när jag går hem från jobbet, för jag har odlat min friska del under flera timmar utan att ständigt älta det som är negativt och sjukt. inser att det är mer av det jag behöver!

mätt är INTE lika med tjock.
mätt är INTE lika med tjock.
jag har många kilon kvar tills jag når ett hälsosamt BMI.
jag tar hand om min kropp genom att ge den näring.
det är inte farligt att äta mycket på kvällen.

nu får det vara nog.
jag ska ge järnet.
det är så mycket som står på spel. att jag inte har fattat det!
jag KAN och SKA blir fri.
jag börjar NU. har redan druckit en nd utöver mitt vanliga kvällsfika (nån sån har jag inte tagit sen jag slutade behandling).
imorgon väntar lunch ute på restaurang med en kollega.
jag ska gå upp i vikt!
anorexidjävul, kom an bara!