tankar, funderingar, förändringar

min älskade mamma fyller år idag och jag har varit hemma hos dem och firat henne. på dagen åkte vi ut längs ringvägen och tittade på skeppet götheborg som anlände till hamnen samt sköt salut som startskott för en segeltävling. imorrn har vi köpt biljetter för att gå ombord på visning av fartyget. alltid lite kul att göra nåt kulturellt, samt passa på när det väl händer nåt här i nynäs. ikväll har de festtält och lite aktiviteter nere i hamnområdet men tyvärr har regnet börjat ösa ner. otur för alla dem som tänkt sig en kväll ute, men jag är inte en av dem så för min del så gör det inte så mkt. bättre att det regnar på kvällen/natten än på dagen! nu är det riktigt solregn ute, då solen lyser igenom regnmolnen. riktigt sommarregn :) vad jag tycker om den svenska sommaren! ingen utomlandssol och värme slår vår sommar, inte så länge vi får veckor med temperaturer uppemot 30 grader vi med emellanåt. nog för att det tyder på att klimatet håller på att förändras negativt, men värmen tackar jag inte nej till.
som tur är är min lillasyster en mkt duktig och hängiven kock som självfallet hade ansvaret för födelsedagsmaten. det bjöds på en jättegod fisk- och skaldjursoppa med färska musslor och torsk (ja, jag vet att man inte ska köpa det...). jag kunde verkligen njuta av middagen tillsammans med familjen, unna mig ett glas gott vin och ha trevligt utan en massa störande tankar som punkterar mitt humör eller närvaro. sådana stunder är sällsynta, därför lägger jag stort värde i de få jag upplever. dock kan jag inte låta bli att tänka på att det inte dröjer länge förrän de är ett minne blott, då jag kommer att sitta instängd på capio och äta tråkig middag klockan halv fem varje dag i oändligt många veckor framöver. hur ska jag stå ut? samtidigt som jag har de tankarna så motsäger jag mig själv vid andra tillfällen då min enda önskan är att de ska ringa och säga att de har en återbudsplats att erbjuda mig på en gång. för det är många veckor kvar till augusti och under mina jobbiga stunder, som är i majoritet, undrar jag i mitt stilla sinne hur jag ska härda ut fram till dess...
nog med pessimism, jag har trots allt haft en bra dag idag och det ska jag bära med mig utan att solka ner det med bekymmer.
har slutligen bestämt mig för att följa med mamsen och papsen när de åker ner till småland på semester i slutet på nästa vecka. tvekade länge och vet med mig att det kommer att bli tufft emellanåt med risk för konflikter och att det då slutligen inte blir semester för varken mamma och pappa eller mig. men jag ska försöka göra det bästa av resan och vi behöver inte umgås 24 timmar om dygnet. om jag bara får sköta mig och mitt utan inblandning från dem så är förutsättningarna för att det ska bli en avslappnad semster större. deras tjat och oro hjälper ändå inte i nuläget. det är som det är. semestern blir vad vi alla gör den till, och jag ser det som en möjlighet till miljöombyte och ett avbrott från vardagen. det kommer nog att bli bra. visst ser jag framemot och skulle uppskatta att komma iväg någonstans och hitta på någonting i sommar. att åka till morbrors sommarstuga räcker till för mig. jag är glad och tacksam att de erbjöd mig att följa med, för jag är väl medveten om hur de egentligen behöver en semester på tu man hand för att själva kunna vila upp sig och koppla av.
jag är tyvärr ett bihang som visat sig vara svår att bli av med. det var inte vad de hade tänkt sig när de skaffade barn, att de skulle ha en 23-åring i släptåg, en 23-åring som ännu inte lyckats skapa sig ett eget självständigt liv att ta ansvar för...

måste alla åldras i samma takt? finns det ingen time-out som man kan ta, om man känner att man inte hunnit ikapp sin fysiska ålder?? mentalt känner jag mig mer som en 19-åring. kanske därför jag fortsätter åka på ungdomsbiljetter på sl?