tid och evigheten
just nu går tiden så långsamt. timmarna, dagarna, ja veckorna verkar vara i det oändliga. jag vill bara bort. bort ifrån tillvaron. ta en paus ifrån livet. jag vill slippa mig själv.
en omöjlighet.
idag är ensamheten min ständiga följeslagare. jag har erbjudandet om att gå hem till mamma som har semester, men gör det inte. jag måste försöka klara mig själv, stå ut med mig själv. öva upp någon slags självständighet. jag är redan tillräckligt mycket hos mamma och pappa som det är nu utan att jag bor där. det är egentligen inte deras umgänge jag söker när jag är där utan mer sällskap. det räcker med deras fysiska närvaro för att hålla den outgrundliga ensamheten jag bär inombords på en armlängds avstånd.
kanske ger jag efter och cyklar dit en sväng ikväll. då har jag iaf tillbringat hela långa dagen för mig själv, en dag som känns som två. det regnar till och från och jag har inte haft något speciellt att sysselsätta mig med. gick ut och plockade en ny bukett med blommor att sätta i vasen på köksbordet och ska snart gå iväg till biblioteket för att få tiden att gå fram tills det blir middagsdags.
när middagen väl är avklarad räknar jag sedan ner timmarna till det äntligen blir läggdags och jag kan fly in i sömnen och drömmarnas värld.
en omöjlighet.
idag är ensamheten min ständiga följeslagare. jag har erbjudandet om att gå hem till mamma som har semester, men gör det inte. jag måste försöka klara mig själv, stå ut med mig själv. öva upp någon slags självständighet. jag är redan tillräckligt mycket hos mamma och pappa som det är nu utan att jag bor där. det är egentligen inte deras umgänge jag söker när jag är där utan mer sällskap. det räcker med deras fysiska närvaro för att hålla den outgrundliga ensamheten jag bär inombords på en armlängds avstånd.
kanske ger jag efter och cyklar dit en sväng ikväll. då har jag iaf tillbringat hela långa dagen för mig själv, en dag som känns som två. det regnar till och från och jag har inte haft något speciellt att sysselsätta mig med. gick ut och plockade en ny bukett med blommor att sätta i vasen på köksbordet och ska snart gå iväg till biblioteket för att få tiden att gå fram tills det blir middagsdags.
när middagen väl är avklarad räknar jag sedan ner timmarna till det äntligen blir läggdags och jag kan fly in i sömnen och drömmarnas värld.
Kommentarer
Postat av: pillan
jag vet, visst går det segt när man bara går och 'väntar' på att man ska få hjälp och det liksom ska vända.. Har egentligen inget bra tips på vad man kan göra, men kanske sitta med något pyssel, pussla, fixa i trädgården (om man har en, och gillar blommor), se på film (deckare är alltid bra tycker jag), göra om någonstans där hemma, sola om vädret tillåter, läsa en bok (men det kanske man inte orkar?) göra korsord.. ja de va iallafall lite förslag som kanske kan uppmuntra lite.
Hoppas du har det bra.
Trackback
