kom tillbaka!
sommarvärmen, var tog den vägen? kom genast tillbaka!
som helsvensk kan jag inte låta bli att kommentera vädret :) visserligen har jag blivit bättre på att inte hålla koll på hur vädret ska bli en vecka framåt, utan försöka hålla mig mer till inställningen att jag får se vad det är för väder när jag vaknar och acceptera det. det är ju knappast nåt jag kan styra över, så varför hesta upp sig i onödan om de förutspår regn eller förvänta sig sol och värme för att sen bli besviken om det inte stämmer?
iaf var det ovanligt kallt idag när jag gick hemifrån. de senaste veckorna har termometern visat på minst 15 grader redan vid sextiden på morgnarna. imorse var det blott 7 grader, vilket snarare kändes som minus 7 då kroppen vant sig vid ett annat utomhusklimat under värmeböljan. det är egentligen inte så konstigt att jag lägger stor vikt vid vädret, då jag fryser väldigt lätt. det blir som en plåga att gå omkring och frysa, och jag kan då inte tänka på så mkt annat än att bli varm igen. jag tänker ibland på vilket helvete alla uteliggare måste ha det. att frysa är sannerligen ett smärtsamt tillstånd.
imorrn blir sista dagen på jobbet. konfronterade kollegorna med det faktumet idag. kan bara konstatera att jag har världen goaste och mest omtänksamma medarbetare. att de bryr sig betyder så mkt. jag kommer att sakna deras värme och gemenskapen. åh, vad jag är arg på mig själv som ställt till det så att jag inte kan jobba mer i sommar! det är ju så roligt, det ger mig så mkt positivt. fattar jag inte vad jag sätter på spel, vad jag tvingas försaka??
det tar mig hårdare än jag egentligen trott att sluta. kommer nog att fälla en tår imorrn, för redan idag blev det så jobbigt och jag fick tårar i ögonen då jag fick en kram av en kollega.
fan, vad håller jag på med!
det är inte värt det
som helsvensk kan jag inte låta bli att kommentera vädret :) visserligen har jag blivit bättre på att inte hålla koll på hur vädret ska bli en vecka framåt, utan försöka hålla mig mer till inställningen att jag får se vad det är för väder när jag vaknar och acceptera det. det är ju knappast nåt jag kan styra över, så varför hesta upp sig i onödan om de förutspår regn eller förvänta sig sol och värme för att sen bli besviken om det inte stämmer?
iaf var det ovanligt kallt idag när jag gick hemifrån. de senaste veckorna har termometern visat på minst 15 grader redan vid sextiden på morgnarna. imorse var det blott 7 grader, vilket snarare kändes som minus 7 då kroppen vant sig vid ett annat utomhusklimat under värmeböljan. det är egentligen inte så konstigt att jag lägger stor vikt vid vädret, då jag fryser väldigt lätt. det blir som en plåga att gå omkring och frysa, och jag kan då inte tänka på så mkt annat än att bli varm igen. jag tänker ibland på vilket helvete alla uteliggare måste ha det. att frysa är sannerligen ett smärtsamt tillstånd.
imorrn blir sista dagen på jobbet. konfronterade kollegorna med det faktumet idag. kan bara konstatera att jag har världen goaste och mest omtänksamma medarbetare. att de bryr sig betyder så mkt. jag kommer att sakna deras värme och gemenskapen. åh, vad jag är arg på mig själv som ställt till det så att jag inte kan jobba mer i sommar! det är ju så roligt, det ger mig så mkt positivt. fattar jag inte vad jag sätter på spel, vad jag tvingas försaka??
det tar mig hårdare än jag egentligen trott att sluta. kommer nog att fälla en tår imorrn, för redan idag blev det så jobbigt och jag fick tårar i ögonen då jag fick en kram av en kollega.
fan, vad håller jag på med!
det är inte värt det
Kommentarer
Trackback
