trygghetens illusion
blev tyvärr inget besök som planerat i förmiddags. vi gick om varandra, vilket var synd! hade varit bättre om vi haft grupp med dietisten nu i eftermiddag istället, men allt kan man inte tajma på bästa sätt. fick iaf ut en del av frågestunden. det brukar vara olika från gång till gång hur mycket det ger. vissa ämnen har jag varit med på så många gånger att det bara blir för tjatigt. så är det när man varit med förr... allt har jag ju gått igenom två gånger redan. jag vet kunskapsmässigt det som finns att veta om ätstörningar. det är inte faktakunskaper som saknas, inte heller förnuft, men däremot förmågan att omsätta det i praktiken och våga prova det fullt ut. blunda och hoppa och se vad som händer. livet går inte att förutse, man kan aldrig få några garantier.
man måste våga sig ut i det okända utan facit i handen. tryggheten är en illusion. något man själv skapar, men som i slutändan ger motsatt effekt. det eftersträvade lugnet omvandlas till oro och ångest. trygghet och oro är varandras motsatspar som inte existerar oberoende av varandra.
man måste våga sig ut i det okända utan facit i handen. tryggheten är en illusion. något man själv skapar, men som i slutändan ger motsatt effekt. det eftersträvade lugnet omvandlas till oro och ångest. trygghet och oro är varandras motsatspar som inte existerar oberoende av varandra.
ny dag
hade ett bra samtal med M igår. ska försöka behålla den känslan genom dagen idag. jag är glad som fick henne i mitt team, för det betyder så mkt att man har någon att vända sig till som man litar på och som man känner förtroende för. hon är helt klart den bästa av syrrorna här. personalen överlag är bra förstås. det gör det lättare att komma hit när jag varit här tidigare och känner de flesta redan. då känner jag mig lite tryggare, inte lika ensam.
jag har en förhoppning om att dagen ska gå relativt fort, för för en gångs skull har jag flera saker inplanerade. först ett kort besök att se framemot! :)
sen kommer dietisten hit och har grupp. har hört på henne många gånger tidigare, men det skadar inte att lyssna igen. det är saker man behöver bli påmind om och om igen.
känslotipp?
ut! jag vill ut, få andas frisk luft, få känna vinden och solens strålar i ansiktet.
känna mig levande.
härinne är jag en död sill.
det är otroligt kvavt och varmt på avdelningen. luftkonditioneringen funkar inte. jag får väl iaf glädjas åt att det "bara" är 20 och inte 30 grader ute. det kan alltid vara värre. det finns alltid andra som har det värre.
jag har en sjukdom jag själv kan påverka och ta mig ur. jag är inte obotligt sjuk. jag lever i ett land där det finns tillgång till bra vård. det finns människor som bryr sig om mig.
jag är inte ensam även fast jag känner mig så. ensamheten kommer inifrån. desto starkare och svårare att ignorera.
var gör man av alla känslor man inte vill veta av?!
ett annat liv, är det möjligt?
tredje dagen här. känns som tredje veckan, alla gånger. jag vågar inte räkna efter hur många dagar jag sammanlagt spenderat på det här stället. hur många timmar och minutrar jag vistats innanför dessa väggar. varför skulle jag ta reda på det? meningslös fakta. deprimerande fakta.
ny dag nya tag. det är vad jag försöker ha fokus på. blicka framåt. inte haka upp sig på det som varit, inte älta tidigare "misslyckanden" och handlingar. det är en ständig utmaning att inte lyssna till de automatiska tankarna som gör allt för att sänka mig, att säga "stopp!" till sig själv när det börjar spinna på i huvudet. det är nog inte så tokigt att prata högt för sig själv. att bryta tankemönster är ingen lätt uppgift. successivt måste en tanke ersättas med en annan, men de ger sig inte utan kamp. jag måste vara envis, vända min envishet i rätt riktning. sätta hårt mot hårt.
det är ganska deppigt idag. jag vill gå ut och få frisk luft. bara sitta ute en stund, få lite miljöombyte. jag blir så rastlös här inne. växlar mellan att läsa en stund, lösa korsord, sitta framför datorn, pyssla, titta på klockan. så börjar det om. jag får ingen ro i något jag gör. jag gör bara saker för att få tiden att gå. tittar på klockan var femte minut och blir lika besviken varje gång jag upptäckeratt det bara passerat några ynka minuter sen sist. jag hittar ingen mening i tillvaron. det känns som att jag bara flyter omkring utan mål, utan mening.
tankarna mal. vad gör jag här? jag kan ju äta! får ångest över att slösa bort mitt liv på att vara här. tänk var jag hade kunnat vara i livet nu, om jag valt en annan väg. ett annat liv, en annan tid.
är det möjligt?
måste hoppas.
inte blicka bakåt.
framtiden ligger i mina händer.
vad är jag värd?
förmiddagen har segat sig fram. jag är trött på att vara här. trött på att det inte händer någonting. det enda jag har att haka upp dagen på är måltiderna. när jag har ätit frukost väntar jag på lunchen osv. all tid däremellan känns som oceaner av tomhet, en oändlig mängd minutrar och sekundrar som tickar långsamt. långsamt. precis som mitt hjärta.
jag får ingen riktig ro att ta mig för någonting. läser lite, löser lite korsord utan att ta in vad det är jag läser, uppmärksamma vad jag håller i handen. i tankarna är jag hela tiden någon annanstans.
det är svårt att försöka leva i nuet. det är jobbigt och väcker ångest. jag vill inte riktigt acceptera att det är här jag hamnat igen. vill inte ta in att jag faktiskt är så sjuk. äta kan jag ju (till skillnad mot vissa andra här...)! iaf äta när andra bestämmer, när jag vet att jag måste och inte kommer undan.
att tillåta sig att äta, vila och må bra bara för att jag är värd det, det är någonting annat. dit är det fortfarande en lång lång väg att gå.
jag får ingen riktig ro att ta mig för någonting. läser lite, löser lite korsord utan att ta in vad det är jag läser, uppmärksamma vad jag håller i handen. i tankarna är jag hela tiden någon annanstans.
det är svårt att försöka leva i nuet. det är jobbigt och väcker ångest. jag vill inte riktigt acceptera att det är här jag hamnat igen. vill inte ta in att jag faktiskt är så sjuk. äta kan jag ju (till skillnad mot vissa andra här...)! iaf äta när andra bestämmer, när jag vet att jag måste och inte kommer undan.
att tillåta sig att äta, vila och må bra bara för att jag är värd det, det är någonting annat. dit är det fortfarande en lång lång väg att gå.
återseende
nu är jag här. igen.
vet inte hur jag ska beskriva känslan. jag vet inte riktigt vad jag själv känner. det är en orkan av känslor inom mig, dock inte så ångestfyllt som jag fasat för att det skulle bli. men det kommer väl...
tillbaka dit jag aldrig trodde jag skulle befinna mig igen. det mesta är sig likt. t o m en tjej som jag var härmed förra gången som också nyss kommit. sköntatt känna någon. hon jag delar rum med verkar också rätt ok, annars har jag inte hunnit träffa så många av de andra. men det ska tydligen vara fullbelagt.
glad är jag som fått den ssk jag helst ville ha som kontaktperson. vi har pratat och det känns bra.
nu börjar prövningarna, snart dags för dagens första måltid.
vet inte hur jag ska beskriva känslan. jag vet inte riktigt vad jag själv känner. det är en orkan av känslor inom mig, dock inte så ångestfyllt som jag fasat för att det skulle bli. men det kommer väl...
tillbaka dit jag aldrig trodde jag skulle befinna mig igen. det mesta är sig likt. t o m en tjej som jag var härmed förra gången som också nyss kommit. sköntatt känna någon. hon jag delar rum med verkar också rätt ok, annars har jag inte hunnit träffa så många av de andra. men det ska tydligen vara fullbelagt.
glad är jag som fått den ssk jag helst ville ha som kontaktperson. vi har pratat och det känns bra.
nu börjar prövningarna, snart dags för dagens första måltid.
dagen d
har varit vaken sen klockan fyra imorse, men tvingat mig att ligga kvar i sängen till klockradion visade 06.00. då börjar iaf morgonprogrammen på tv och det är legitimt att gå upp.
kan inte fatta att dagen har kommit. dagen som alltid legat långt där framme i mina tankar. dagen som jag väntat på, dagen som jag bävat inför. nu finns ingen återvändo. när jag vid julas klev ut från hissen på löwet trodde jag att det var för sista gången jag satte min fot på det stället. ville att det skulle vara det. sa hejdå för allra sista gången till personalen, med hopp om att aldrig mer behöva träffas där.
det blev inte riktigt som jag tänkt eller velat. jag skäms över att komma tillbaka, samtidigt som jag är oerhört tacksam för att de tar emot mig och är villig att erbjuda mig hjälp ytterligare.
jag har ett enormt arbete framför mig. det kommer att blir förjävligt, från dag 1.
den här gången ska jag släppa kontrollen helt. det är min enda möjlighet att en dag bli fri. då kommer alla dagar i framtiden vara väl värda den här tiden jag blir tvungen att spendera inom låsta dörrar. det är samtidigt övermäktigt att tänka på vilket jobb som ligger framför mig, därför är min viktigaste uppgift att vara här och nu.
en dag i taget. en timme i taget.
kan inte fatta att dagen har kommit. dagen som alltid legat långt där framme i mina tankar. dagen som jag väntat på, dagen som jag bävat inför. nu finns ingen återvändo. när jag vid julas klev ut från hissen på löwet trodde jag att det var för sista gången jag satte min fot på det stället. ville att det skulle vara det. sa hejdå för allra sista gången till personalen, med hopp om att aldrig mer behöva träffas där.
det blev inte riktigt som jag tänkt eller velat. jag skäms över att komma tillbaka, samtidigt som jag är oerhört tacksam för att de tar emot mig och är villig att erbjuda mig hjälp ytterligare.
jag har ett enormt arbete framför mig. det kommer att blir förjävligt, från dag 1.
den här gången ska jag släppa kontrollen helt. det är min enda möjlighet att en dag bli fri. då kommer alla dagar i framtiden vara väl värda den här tiden jag blir tvungen att spendera inom låsta dörrar. det är samtidigt övermäktigt att tänka på vilket jobb som ligger framför mig, därför är min viktigaste uppgift att vara här och nu.
en dag i taget. en timme i taget.
tack!
vill bara säga stort TACK för alla peppande och omtänksamma kommentarer jag har fått!
det gör mig alldeles varm om hjärtat :)
nu vill jag bara komma dit, så jag slipper alla dessa tankar som mal fram och tillbaka om hur det ska bli osv.
dessa tankar håller på att driva mig till vansinne just nu.
rädslor blandat med ovisshet.
låt natten bli lugn och att jag får sova några timmar, så att morgondagen äntligen kommer och jag slipper denna utdragna tortyr av tankeverksamhet.
det gör mig alldeles varm om hjärtat :)
nu vill jag bara komma dit, så jag slipper alla dessa tankar som mal fram och tillbaka om hur det ska bli osv.
dessa tankar håller på att driva mig till vansinne just nu.
rädslor blandat med ovisshet.
låt natten bli lugn och att jag får sova några timmar, så att morgondagen äntligen kommer och jag slipper denna utdragna tortyr av tankeverksamhet.
packad och klar
så gott som i allafall. jisses, vad mycket grejer det blir att ta med sig! det känns som att jag ska flytta ur lägenheten för gott (visserligen inte långt därifrån, då jag har ställt in mig på att tillbringa många veckor därborta). på förmiddagen har jag tömt skafferiet och kylskåpet, som nu ekar tomt, passat på att frosta av frysen när även den är så gott som tom och plockat undan allt som annars står framme i onödan. jag har gjort klart för att bomma igen placet. bara att gå ut med soporna som fattas, sen är mitt hem klart att lämnas. mitt hem. känns konstigt att veta att jag inte kommer att tillbringa dagarna här på väldigt länge...
tog mig ut och strosade ( ja, jag strosade för en gångs skull!) förbi nere i hamnen en sista gång. vilken skön känsla det var att gå omkring och äntligen ha tid och ro att titta på allt som händer runtomkring, istället för att fokusera rakt fram och bara gå och gå! jag verkligen insöp atmosfären, kände den goda lukten från rökeriet, tittade på båtarna, på de andra människorna som rörde sig vid hamnen. det är som att jag försöker samla så många intryck som möjligt i minnet för att ha att ta fram när det känns som mest instängt och tungt på avdelningen. kan iaf försöka att påminna mig då om att friheten väntar på mig därute, att jag haft den men inte lyckats förvalta eller njuta av den. att jag är på capio av en anledning, för att jag vill leva ett annat liv.
ju mer det närmar sig desto räddare blir jag. den där otåligheten har ersatts av rädslan för jag vet ju vad som väntar. jag vet att jag inte längre kommer att kunna fly. jag blir tvungen att möta ångesten. tvungen att hantera tristessen, ramar och regler, att andra bestämmer vad som är bäst för mig. tvungen att äta oavsett om jag är hungrig eller ej.
jag är riktigt nervös nu. den största rädslan av alla är att jag inte ska komma längre den här gången, att jag inte ska "lyckas" bli fri. att jag snarare inte ska våga bli fri, utan leva som en kronisk anorektiker resten av mitt liv. den tanken är för stor och skrämmande för att jag ska släppa fram den mer än korta korta stunder. jag vill inte ens se det som ett möjligt alternativ. då kan jag lika gärna välja döden, och det vill jag inte.
tog mig ut och strosade ( ja, jag strosade för en gångs skull!) förbi nere i hamnen en sista gång. vilken skön känsla det var att gå omkring och äntligen ha tid och ro att titta på allt som händer runtomkring, istället för att fokusera rakt fram och bara gå och gå! jag verkligen insöp atmosfären, kände den goda lukten från rökeriet, tittade på båtarna, på de andra människorna som rörde sig vid hamnen. det är som att jag försöker samla så många intryck som möjligt i minnet för att ha att ta fram när det känns som mest instängt och tungt på avdelningen. kan iaf försöka att påminna mig då om att friheten väntar på mig därute, att jag haft den men inte lyckats förvalta eller njuta av den. att jag är på capio av en anledning, för att jag vill leva ett annat liv.
ju mer det närmar sig desto räddare blir jag. den där otåligheten har ersatts av rädslan för jag vet ju vad som väntar. jag vet att jag inte längre kommer att kunna fly. jag blir tvungen att möta ångesten. tvungen att hantera tristessen, ramar och regler, att andra bestämmer vad som är bäst för mig. tvungen att äta oavsett om jag är hungrig eller ej.
jag är riktigt nervös nu. den största rädslan av alla är att jag inte ska komma längre den här gången, att jag inte ska "lyckas" bli fri. att jag snarare inte ska våga bli fri, utan leva som en kronisk anorektiker resten av mitt liv. den tanken är för stor och skrämmande för att jag ska släppa fram den mer än korta korta stunder. jag vill inte ens se det som ett möjligt alternativ. då kan jag lika gärna välja döden, och det vill jag inte.
svårt att kombinera två viktiga livsvillkor
är hemma igen efter en heldag i city. trött men på bra humör då jag haft det toppen. det har varit en dag utan ständiga tankar på mat, capio och sjukdom. för några timmar har jag levt, låtsas att jag varit en frisk normal tjej som alla andra. vi har strosat runt på söder, fikat på en mysig uteservering i solen och spanat på folk i de nyupptäckta kvarteren kring nytorget (ett ställe att rekommendera med annorlunda butiker och charmiga kaféer), shoppat (dock inte jag) och ätit sushi för andra dagen i rad vilket blir rekord för mig. egentligen hade jag sett framemot att gå ut och äta tillsammans på kvällen på nån trevlig restaurang, men de andra var mer sugna på att köpa take away så det blev sushi, vilket jag inte tackade nej till såklart. medger dock att jag hellre hade lagt ut pengar på ett restaurangbesök då det hade varit ett lite lyxigare och bättre avslut på en i övrigt lyckad dag. en del av mig hade fantiserat om tända ljus, ett glas vitt och kanske indisk eller grekisk mat. fantasin skenar lätt iväg...
sådana här dagar, tillfällen, är vad jag behöver fler av. det är detta som är livet, inte den monotona tillvaro jag byggt av falsk trygghet och förutsägbarhet. jag behöver komma ut mer, hitta på saker, vara social och umgås bland andra människor. se att det inte är farligt, att jag klarar av det. idag var visserligen ingen stor utmaning då jag var i sällskap av min syrra och min närmaste kompis, men det är i allafall en början. jag blir glad av att se att jag klarar av att vara social en hel dag, att jag klarar att göra normala saker utan att låta mattankar, oro och ångest få styra hela tiden. visst går det lättare när jag inte har nåt matschema att följa och äter som jag vill, eftersom jag då undertrycker ångesten genom att äta mindre. jag vet att det är fel sätt att hantera det på, men det har blivit mitt dilemma. jag kan inte få ihop ett socialt "normalt" liv med att sköta mitt ätande och se till att jag får i mig det jag behöver. det blir antingen det ena eller det andra... idag blev det sociala som drog det längsta strået, men det behövde jag som ett minne att ta med mig in i den tuffa period som snart börjar. då är det maten som har prioritet nummer ett, allt annat är bara att glömma.
sådana här dagar, tillfällen, är vad jag behöver fler av. det är detta som är livet, inte den monotona tillvaro jag byggt av falsk trygghet och förutsägbarhet. jag behöver komma ut mer, hitta på saker, vara social och umgås bland andra människor. se att det inte är farligt, att jag klarar av det. idag var visserligen ingen stor utmaning då jag var i sällskap av min syrra och min närmaste kompis, men det är i allafall en början. jag blir glad av att se att jag klarar av att vara social en hel dag, att jag klarar att göra normala saker utan att låta mattankar, oro och ångest få styra hela tiden. visst går det lättare när jag inte har nåt matschema att följa och äter som jag vill, eftersom jag då undertrycker ångesten genom att äta mindre. jag vet att det är fel sätt att hantera det på, men det har blivit mitt dilemma. jag kan inte få ihop ett socialt "normalt" liv med att sköta mitt ätande och se till att jag får i mig det jag behöver. det blir antingen det ena eller det andra... idag blev det sociala som drog det längsta strået, men det behövde jag som ett minne att ta med mig in i den tuffa period som snart börjar. då är det maten som har prioritet nummer ett, allt annat är bara att glömma.
gratis är gott
kolla in den här länken, och ta del av gratiserbjudanden!
http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=29173
http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=29173
mätt och belåten
nu har jag ätit min efterlängtade sushi. är proppmätt, som jag alltid blir av det, men det känns rätt ok ändå. det är ju så gott, och jag vet att det kommer att dröja länge till nästa gång. tänk att risbollar med rå fisk kan vara en sån delikatess! :) förut gillade jag nigri med räkor bäst, men nu vågar jag erkänna att laxen är godast. vi har ett jättebra sushiställe i kvarteret som gör bland den godast sushi jag ätit. slår alla ställen i stan jag har provat med hästlängder.
trots att jag fortfarande är väldigt mätt efter middagen ska jag äta kvällsfika som vanligt lite senare. skit samma om jag skulle gå upp i vikt lite nu innan måndag, det får väl så vara då. tids nog kommer jag inte att kunna sitta med mitt kära kvällsfika i lugn och ro. inte äta mina goda smörgåsar och dricka jordgubbste. om det är samma tider och rutiner som förut på capio så betyder det att sista målet serveras strax efter klockan sju. jättetidigt, tyvärr. jag blir ju alltid hungrig senare på kvällen, innan jag ska gå och lägga mig. det spelar sällan någon roll hur mycket jag ätit tidigare under dagen, jag bara måste äta nåt innan sängdags för att kunna somna.
nu tänkte jag titta lite på sammandraget av os-invigningen, innan jag ger upp för idag.
trots att jag fortfarande är väldigt mätt efter middagen ska jag äta kvällsfika som vanligt lite senare. skit samma om jag skulle gå upp i vikt lite nu innan måndag, det får väl så vara då. tids nog kommer jag inte att kunna sitta med mitt kära kvällsfika i lugn och ro. inte äta mina goda smörgåsar och dricka jordgubbste. om det är samma tider och rutiner som förut på capio så betyder det att sista målet serveras strax efter klockan sju. jättetidigt, tyvärr. jag blir ju alltid hungrig senare på kvällen, innan jag ska gå och lägga mig. det spelar sällan någon roll hur mycket jag ätit tidigare under dagen, jag bara måste äta nåt innan sängdags för att kunna somna.
nu tänkte jag titta lite på sammandraget av os-invigningen, innan jag ger upp för idag.
fredagkänslan, vart tog den vägen?
när man är ledig hela dagarna och inte har några fasta rutiner försvinner känslan för vilken veckodag det är. för mig spelar det ingen större roll om det är tisdag eller fredag, dagarna ser i princip likadana ut. fredags idag, men knappast nån fredagskänsla som man hade när man var yngre och gick i skolan. då var det underbart att vakna med vetskapen om att det äntligen var fredag. den känslan kan jag sakna. om jag nu skulle se framemot fredagen så beror det snarare på att ännu en vecka snart passerat, att det kanske är nån bra film eller tv-program på tv eller att jag har något inplanerat tillsammans med andra i helgen. så är fallet idag. jag ser framemot att äta sushi till middag ikväll och imorrn ska jag spendera hela dagen inne i stan tillsammans med syrran och en kompis och sen gå ut och äta på kvällen. det ska bli kul, och kommer att göra att den dagen går fort!
men först är det fredagen som ska avverkas. har precis satt igång att tvätta. är man bara en person i hushållet blir det dock inte mer än två maskiner för det mesta, så att tvätta är inte nåt jätteprojekt. det fixar jag på förmiddagen. försöker få det mesta rent som jag ska ha med mig till veckan.
har bestämt att idag blir sista, absolut sista, gången jag går på min förmiddagspromenad. sen ska jag ge upp, ge mig ledigt. tänk att vakna imorrn och veta att jag slipper gå ut och gå. jag njuter av den tanken. imorgon kommer jag vakna med ett leende :)
men först är det fredagen som ska avverkas. har precis satt igång att tvätta. är man bara en person i hushållet blir det dock inte mer än två maskiner för det mesta, så att tvätta är inte nåt jätteprojekt. det fixar jag på förmiddagen. försöker få det mesta rent som jag ska ha med mig till veckan.
har bestämt att idag blir sista, absolut sista, gången jag går på min förmiddagspromenad. sen ska jag ge upp, ge mig ledigt. tänk att vakna imorrn och veta att jag slipper gå ut och gå. jag njuter av den tanken. imorgon kommer jag vakna med ett leende :)
kräftpremiär!
igår passade vi på att äta kräftor, då det var bättre väder och solen passade på att visa sig. hur gott som helst! jag älskar verkligen kräftor, ja, alla sorters skaldjur. kräftskiva är riktig sommar för mig, dock skippade vi hattar, snaps och allt annat krims krams runtomkring. det var bara vi i familjen så vi körde med lite stil istället ;) visst är det pilligt och tar lång tid att få i sig så att man blir mätt, men det är helt klart värt det och det är förresten en del av charmen, just själva pillandet och att man umgås tillsammans runt maten. sådana tillfällen tror jag att jag uppskattar mer än de andra, då mina tillfällen att umgås avslappnat runt ett matbord är ganska lätträknade.
idag strilar åter regnet ute, precis som väntat. får se vad jag hittar på, om jag får inspiration tar jag och torkar lite damm så att det inte är alltför smutsigt här hemma innan jag bommar igen för ett tag. då vet jag vad jag ska göra i 10 min iaf. resten av dagen är ett frågetecken.
nu ska jag fixa lite frulle och glo på morgonprogram på tv.
ha en bra dag!
idag strilar åter regnet ute, precis som väntat. får se vad jag hittar på, om jag får inspiration tar jag och torkar lite damm så att det inte är alltför smutsigt här hemma innan jag bommar igen för ett tag. då vet jag vad jag ska göra i 10 min iaf. resten av dagen är ett frågetecken.
nu ska jag fixa lite frulle och glo på morgonprogram på tv.
ha en bra dag!
sushibegär
har kommit in i en period då jag sover dåligt om nätterna. sover en timme, vaknar, kliar på myggbett, försöker somna om, sover en timme igen osv. natten blir lång på det sättet. tankarna går på högvarv så fort jag lägger huvudet på kudden. de går inte att stänga av. jag lyssnar på när tidningsbudet kommer med morgontidningen till de andra i trappuppgången, hör när grannen bredvid mig försöker vakna och snooza så länge som möjligt till sin väckarklocka och sist när grannen ovanför beger sig iväg till jobbet. då är klockan åtta och jag ger mig själv tillåtelse att själv stiga upp, med en ny lång blank dag framför mig. så även denna, men vädret är iaf bättre och de har sagt att det kanske ska spricka upp och solen komma fram.
är så sugen på sushi, bara sådär. måste äta det en sista gång! kanske kan vara lite snäll mot mig själv och unna mig det på fredag, då det inte är nån familjemiddag inplanerad. sushi och os-invigningen på tv. nu längtar jag tills dess :)
knäpp jag är, som längtar till en dag bara för att få äta och njuta av något som jag tycker om. då innehåller livet inte mkt annat, men det är också den dystra sanningen.
är så sugen på sushi, bara sådär. måste äta det en sista gång! kanske kan vara lite snäll mot mig själv och unna mig det på fredag, då det inte är nån familjemiddag inplanerad. sushi och os-invigningen på tv. nu längtar jag tills dess :)
knäpp jag är, som längtar till en dag bara för att få äta och njuta av något som jag tycker om. då innehåller livet inte mkt annat, men det är också den dystra sanningen.
musik är livet
humöret idag har varit i likhet med vädret. inte alls bra, utan grått och tungt. ingen energi alls och dagen har sniglat sig fram.
på förmiddagen tog jag till slut tag i städningen som jag planerat att få undanstökad sedan i helgen, men som jag aldrig haft motvation att ägna mig åt. som tur är går det ganska fort att städa 25 kvm. bara för att försöka lyfta humöret en smula plockade jag nya blommor och satte i vas på bordet. lite fint kan jag iaf göra det här hemma de sista dagarna. jag tycker om blommor, det gör mycket för intrycket och hemkänslan. jag behöver öva på att göra det mysigt och fint bara för min skull. det är ett pyttesteg i riktning mot att ta hand om sig själv.
efter lunch åkte hela familjen och fikade hos farmor och farfar. som sagt, energin och humöret var inte alls på topp så jag satt mest och tänkte på annat och orkade inte riktigt hänga med i samtalet eller vara särskilt social. följde sen med de andra hem och åt tillsammans, vilket jag är glad att jag fortfarande är välkommen att göra trots att syrran bor hemma tillfälligt och det inte är särskilt upplyftande att ha mig med vid matbordet.
trotsade regnet och blåsten och tog cykeln hem till mig lagom till allsången. sjöng med för mig själv i allsångslåtarna som jag tyckte var väl valda för en gångs skull. märker vad mycket jag tycker om musik, och vad jag saknar det i mitt liv. förut spelade jag klarinett i åtta år och musik var självklart en stor del av vardagen. dock slutade jag tvärt med musicerandet när det blev för kravfyllt och sen dess har jag knappt rört klarinetten. inte sysslat med musik alls sen dess, men jag har en önskan om att ta upp det igen på ett eller annat sätt. skulle gärna vilja lära mig spela gitarr och jag funderar på att kanske börja med det när jag är på capio. där har jag ju all tid i världen, samtidigt som musik är humörhöjande och ett effektivt sätt att skingra tankarna på. måste bara få tag i en gitarr som jag kan träna på, sen kanske nån där kan lära mig några enkla ackord till att börja med. ska fråga mamma om hon har kvar den gamla gitarren som legat hemma och dammat tidigare.
blir en tidig kväll ikväll, för att äntligen få ett slut på denna dag.
snälla, låt morgondagen bjuda på bättre väder, mer energi och ett lättare sinne.
på förmiddagen tog jag till slut tag i städningen som jag planerat att få undanstökad sedan i helgen, men som jag aldrig haft motvation att ägna mig åt. som tur är går det ganska fort att städa 25 kvm. bara för att försöka lyfta humöret en smula plockade jag nya blommor och satte i vas på bordet. lite fint kan jag iaf göra det här hemma de sista dagarna. jag tycker om blommor, det gör mycket för intrycket och hemkänslan. jag behöver öva på att göra det mysigt och fint bara för min skull. det är ett pyttesteg i riktning mot att ta hand om sig själv.
efter lunch åkte hela familjen och fikade hos farmor och farfar. som sagt, energin och humöret var inte alls på topp så jag satt mest och tänkte på annat och orkade inte riktigt hänga med i samtalet eller vara särskilt social. följde sen med de andra hem och åt tillsammans, vilket jag är glad att jag fortfarande är välkommen att göra trots att syrran bor hemma tillfälligt och det inte är särskilt upplyftande att ha mig med vid matbordet.
trotsade regnet och blåsten och tog cykeln hem till mig lagom till allsången. sjöng med för mig själv i allsångslåtarna som jag tyckte var väl valda för en gångs skull. märker vad mycket jag tycker om musik, och vad jag saknar det i mitt liv. förut spelade jag klarinett i åtta år och musik var självklart en stor del av vardagen. dock slutade jag tvärt med musicerandet när det blev för kravfyllt och sen dess har jag knappt rört klarinetten. inte sysslat med musik alls sen dess, men jag har en önskan om att ta upp det igen på ett eller annat sätt. skulle gärna vilja lära mig spela gitarr och jag funderar på att kanske börja med det när jag är på capio. där har jag ju all tid i världen, samtidigt som musik är humörhöjande och ett effektivt sätt att skingra tankarna på. måste bara få tag i en gitarr som jag kan träna på, sen kanske nån där kan lära mig några enkla ackord till att börja med. ska fråga mamma om hon har kvar den gamla gitarren som legat hemma och dammat tidigare.
blir en tidig kväll ikväll, för att äntligen få ett slut på denna dag.
snälla, låt morgondagen bjuda på bättre väder, mer energi och ett lättare sinne.
hit-och-dit-väder
vaknade, tittade ut och blev positivt överraskad då det förväntade ovädret tycks ha dragit förbi under natten. peppar, peppar så varken regnar eller blåser det särskilt mycket. alltid något att vara glad över! ska ge mig ut på min förmiddagspromenad efter frullen. ägget kokar på spisen och jag väntar på gröten i micron. får se vad dagen har att erbjuda. förhoppningsvis hittar jag på någonting med syrran och den övriga familjen.
hmm, bara för att jag nyss skrev att det inte regnade så har det helt plötsligt börjat ösa ner... retsamt! men lika fort som skuren kom kanske den går över.
förresten har jag ett bra sommartips att dela med mig, till alla som plågas av myggen som kläcks nu när det blir fuktigt. har tydligen haft en mygga i sängen inatt, vilket gjorde att jag vaknade upp med benen fulla med kliande bett. omöjligt att somna om utan att göra något åt det, så jag klev upp och började gå igenom mitt badrumsskåp i jakt på något som skulle kunna lindra. hittade till slut nagellacksremover som en sista utväg, och det visade sig fungera riktigt bra! tveksamt hur hälsosamt det är med nagellacksremover på kroppen, men det bryr jag mig inte om så länge det får slut på kliandet.
ett bra tips till alla som liksom jag inte har ett helt hemma apotek i badrumsskåpet.
hmm, bara för att jag nyss skrev att det inte regnade så har det helt plötsligt börjat ösa ner... retsamt! men lika fort som skuren kom kanske den går över.
förresten har jag ett bra sommartips att dela med mig, till alla som plågas av myggen som kläcks nu när det blir fuktigt. har tydligen haft en mygga i sängen inatt, vilket gjorde att jag vaknade upp med benen fulla med kliande bett. omöjligt att somna om utan att göra något åt det, så jag klev upp och började gå igenom mitt badrumsskåp i jakt på något som skulle kunna lindra. hittade till slut nagellacksremover som en sista utväg, och det visade sig fungera riktigt bra! tveksamt hur hälsosamt det är med nagellacksremover på kroppen, men det bryr jag mig inte om så länge det får slut på kliandet.
ett bra tips till alla som liksom jag inte har ett helt hemma apotek i badrumsskåpet.
ruskväder på ingående
vilken ruskväder som dragit in över landet! det ösregnar och blåsten tilltar för varje timme. usch vad trist! det ska tydligen vara så här hela morgondagen också. vad ska man då hitta på? allt blir så deppigt när det är sånt uselt väder. man kan inte gå utanför dörren, vilket betyder att promenad är uteslutet. morgondagen kommer inte att bli en alltför uppåt dag om jag tvingas hålla mig inne, men samtidigt tänker jag inte plåga mig själv att gå ut om det är sånt här oväder. jag kan väl få vila, bara en dag...
det var verkligen roligt att återse syrran igen. även fast vi har en spänd relation och inte så mkt gemensamt eftersom mitt liv är som det är, så uppskattar jag att träffa henne och få höra om hennes liv. jag lever genom andra, tycker om att höra allt spännande de är med om. fantiserar om att det en dag i framtiden är jag som befinner mig där, mitt i livet. deltagande i livet. drömma är något jag är bra på.
de negativa konsekvenserna av min hälsostatus höll på att stå mig dyrt idag. fumlig som jag blivit, då jag lätt tappar eller går in i saker, lyckades jag tappa min digitalkamera i golvet när jag skulle tanka över bilderna till datorn. eftersom linsen var ute så tog smällen så illa att den blev sned och inte gick att mata in igen. hela kameran slocknade och hur jag än försökte fick jag inte den att åka in igen. det var bara att masa sig ner på stan till fotoaffären och höra efter om de kunde fixa den. fick där höra att de skickar in dem på service, och när det gäller fel på linsen så skulle prislappen hamna mellan 1000-1500 kr. gulp! det är knappast vad min budget tål i dagsläget. bye bye kamera... men gubben bakom disken började pilla lite med den, och tro det eller ej, men efter lite handgripliga justeringar fick han linsen att åka in igen! gissa om jag blev glad! :) han fick ett stort leende och tack, och en lättade johanna gick därifrån.
det var nära ögat. det är inte billigt att vara sjuk, särskilt inte när jag ställer till det för mig själv titt som tätt. det var nämligen inte första incidenten som höll på att kosta mig en hel del pengar, men det är en annan historia...
det var verkligen roligt att återse syrran igen. även fast vi har en spänd relation och inte så mkt gemensamt eftersom mitt liv är som det är, så uppskattar jag att träffa henne och få höra om hennes liv. jag lever genom andra, tycker om att höra allt spännande de är med om. fantiserar om att det en dag i framtiden är jag som befinner mig där, mitt i livet. deltagande i livet. drömma är något jag är bra på.
de negativa konsekvenserna av min hälsostatus höll på att stå mig dyrt idag. fumlig som jag blivit, då jag lätt tappar eller går in i saker, lyckades jag tappa min digitalkamera i golvet när jag skulle tanka över bilderna till datorn. eftersom linsen var ute så tog smällen så illa att den blev sned och inte gick att mata in igen. hela kameran slocknade och hur jag än försökte fick jag inte den att åka in igen. det var bara att masa sig ner på stan till fotoaffären och höra efter om de kunde fixa den. fick där höra att de skickar in dem på service, och när det gäller fel på linsen så skulle prislappen hamna mellan 1000-1500 kr. gulp! det är knappast vad min budget tål i dagsläget. bye bye kamera... men gubben bakom disken började pilla lite med den, och tro det eller ej, men efter lite handgripliga justeringar fick han linsen att åka in igen! gissa om jag blev glad! :) han fick ett stort leende och tack, och en lättade johanna gick därifrån.
det var nära ögat. det är inte billigt att vara sjuk, särskilt inte när jag ställer till det för mig själv titt som tätt. det var nämligen inte första incidenten som höll på att kosta mig en hel del pengar, men det är en annan historia...
det blir som bestämt
okej, nu vet jag att det inte blir en plats ledig tidigare utan det blir först om en vecka jag får komma dit. mamma hade ringt och hört med dem imorse. det är iaf bra att jag fått ett besked så jag slipper gå och vänta och hoppas på nåt förgäves. det är mer påfrestande. bara att ställa in sig på att klara av denna vecka som återstår tills dess. en dag i taget. jag har i princip inga planer alls för dessa dagar, vilket gör att jag ser framför mig en oändligt lång och jobbig vecka. en vecka av väntan. försöker bryta ner det i dess mindre beståndsdelar, se vad det är jag väntar på så mkt.
slippa ta ansvar, låta andra ta över. slippa mina tvångspromenader som jag egentligen inte orkar gå på men som jag tvingar mig ut på i allafall. slippa kämpa för att lyda de anorektiska tankarna som är övermäktiga. få vila.
även en väntan på att få börja den långa och mödosamma vägen tillbaka till ett liv igen, med någon som stöttar och tvingar mig in på rätt spår.
jag vet ju vad som väntar, och att det inte är någon annan än jag som kan göra arbetet. alltför väl. dock är jag i stort behov av någon som finns vid min sida, som får mig att våga ta steg för steg framåt. någon som kan kliva in som ett extra-jag när mitt eget jag är för svagt.
nu ska jag bege mig hem till föräldrarna. min syster, som bott i tyskland ett år, kommer hem en vecka. det ska bli roligt att återse henne, om än inte så upplyftande i detta tillstånd som jag skäms över. kanske vi kan hitta på något tillsammans i veckan, och få en dag att gå. samtidigt vill jag inte vara hemma och ta upp för mycket plats, då de andra behöver utrymme att få umgås med varandra utan min deprimerande närvaro. på ett sätt hade det varit bättre om hon kommit först nästa vecka, då de övriga i familjen hade fått lite mer kvalitettid tillsammans utan mig och mina problem närvarande. men nu är det som det är.
gör det bästa av situationen.
slippa ta ansvar, låta andra ta över. slippa mina tvångspromenader som jag egentligen inte orkar gå på men som jag tvingar mig ut på i allafall. slippa kämpa för att lyda de anorektiska tankarna som är övermäktiga. få vila.
även en väntan på att få börja den långa och mödosamma vägen tillbaka till ett liv igen, med någon som stöttar och tvingar mig in på rätt spår.
jag vet ju vad som väntar, och att det inte är någon annan än jag som kan göra arbetet. alltför väl. dock är jag i stort behov av någon som finns vid min sida, som får mig att våga ta steg för steg framåt. någon som kan kliva in som ett extra-jag när mitt eget jag är för svagt.
nu ska jag bege mig hem till föräldrarna. min syster, som bott i tyskland ett år, kommer hem en vecka. det ska bli roligt att återse henne, om än inte så upplyftande i detta tillstånd som jag skäms över. kanske vi kan hitta på något tillsammans i veckan, och få en dag att gå. samtidigt vill jag inte vara hemma och ta upp för mycket plats, då de andra behöver utrymme att få umgås med varandra utan min deprimerande närvaro. på ett sätt hade det varit bättre om hon kommit först nästa vecka, då de övriga i familjen hade fått lite mer kvalitettid tillsammans utan mig och mina problem närvarande. men nu är det som det är.
gör det bästa av situationen.
hopp
jag hoppas så på ett samtal idag, med positivt besked som innebär att min väntan blir kortare.
jag väntar och hoppas...
jag väntar och hoppas...
