dagen d
har varit vaken sen klockan fyra imorse, men tvingat mig att ligga kvar i sängen till klockradion visade 06.00. då börjar iaf morgonprogrammen på tv och det är legitimt att gå upp.
kan inte fatta att dagen har kommit. dagen som alltid legat långt där framme i mina tankar. dagen som jag väntat på, dagen som jag bävat inför. nu finns ingen återvändo. när jag vid julas klev ut från hissen på löwet trodde jag att det var för sista gången jag satte min fot på det stället. ville att det skulle vara det. sa hejdå för allra sista gången till personalen, med hopp om att aldrig mer behöva träffas där.
det blev inte riktigt som jag tänkt eller velat. jag skäms över att komma tillbaka, samtidigt som jag är oerhört tacksam för att de tar emot mig och är villig att erbjuda mig hjälp ytterligare.
jag har ett enormt arbete framför mig. det kommer att blir förjävligt, från dag 1.
den här gången ska jag släppa kontrollen helt. det är min enda möjlighet att en dag bli fri. då kommer alla dagar i framtiden vara väl värda den här tiden jag blir tvungen att spendera inom låsta dörrar. det är samtidigt övermäktigt att tänka på vilket jobb som ligger framför mig, därför är min viktigaste uppgift att vara här och nu.
en dag i taget. en timme i taget.
kan inte fatta att dagen har kommit. dagen som alltid legat långt där framme i mina tankar. dagen som jag väntat på, dagen som jag bävat inför. nu finns ingen återvändo. när jag vid julas klev ut från hissen på löwet trodde jag att det var för sista gången jag satte min fot på det stället. ville att det skulle vara det. sa hejdå för allra sista gången till personalen, med hopp om att aldrig mer behöva träffas där.
det blev inte riktigt som jag tänkt eller velat. jag skäms över att komma tillbaka, samtidigt som jag är oerhört tacksam för att de tar emot mig och är villig att erbjuda mig hjälp ytterligare.
jag har ett enormt arbete framför mig. det kommer att blir förjävligt, från dag 1.
den här gången ska jag släppa kontrollen helt. det är min enda möjlighet att en dag bli fri. då kommer alla dagar i framtiden vara väl värda den här tiden jag blir tvungen att spendera inom låsta dörrar. det är samtidigt övermäktigt att tänka på vilket jobb som ligger framför mig, därför är min viktigaste uppgift att vara här och nu.
en dag i taget. en timme i taget.
Kommentarer
Postat av: ellen
Se inte tillbaka på det som varit och tänk inte fem steg fram utan försök se till bara det nästa steget, kanske bara ett halvt...precis som du skriver att vara här och nu. Skitsvårt men våga ta hjälp av dom runt ikring dig, för ensam är inte alltid stark.
Tankar och kramar igen till dig min vän!
Trackback
