tankar, funderingar, förändringar

vilken härlig start på helgen, när man väcks av solens strålar som letar sin in genom fönstergluggen ovanför sängen.
jag har alltid förbannat vintern, med dess fukt och kyla. mycket kläder, stelfrusna fingrar och tår, en näsa som ständigt rinner och en fusenhet inifrån och ut som aldrig riktigt släpper taget.
tänker jag efter så har jag faktiskt börjat omvärdera de här förutfattade meningarna om mig själv och vad jag gillar/ogillar. börjat nyansera mitt tänkande både om mig själv och min omvärld. försöka att inte alltid se allting i svart eller vitt utan ge mig chansen att urskilja nyanserna.
och det har slagit mig att jag visst tycker om vintern, riktig vinter vill säga. jag njuter av att gå ut, fullt påpälsad med lovikkavantar och termobyxor, i snön. världen är så otroligt vacker den här årstiden! gnistrande snö, solens klara kalla strålar och det särskilda ljuset som blir vintertid. jag vill suga in allt detta i den mån det bara går, för ingenting varar för evigt.

även detta är övergående

det var år och dar sen vi sist hade en sån här fin vinter, något värt att kalla för vinter. det väcker så många barndomsminnen från skidspåret, pulkbacken och korvgrillning över öppen eld vare sig det var på fjället eller hemma i öppna spisen. jag har haft en väldigt fin barndom, som jag är oerhört tacksam över.

just vintern, med all denna snö, väcker positiva nostalgiska känslor inombords. jag har så mycket att vara tacksam över.

nu ska jag gå ut och njuta av solen och blicka ut över det frusna havet.