kristendomens äldsta helgdag idag
termometern visar på beskedliga -10 grader nu på dagen. det är annat mot igår, då det var -17 och ansiktet var helt stelfruset när jag kom hem till mig efter en kort promenad från föräldrarnas hus där jag tillbringat de senaste dagarna då de varit bortresta. det var tacksamt med lite miljöombyte, då min egen lilla lya endast rymmer 25kvm. och så känner jag mig mindre ensam i deras hus, oavsett om det bara är jag där. det finns ett annat lugn, en annan atmosfär i det huset. inte lika ångestfylld och påträngande som min lägenhet känns ibland.
blir alldeles dagvill sådana här veckor när det är röda dagar mitt i veckan. knas. jag mår bäst av rutiner och vardag. blir lätt lite orolig inombords när det inte är "som det ska". rastlösheten blir än starkare. vad ska jag göra en ledig dag som denna? en fråga som lätt väcker ångest, men jag kan själv välja hur jag vill se på dagen.
idag accepterar jag att det är oroligt inombords, känslan får finnas där. jag accepterar att jag inte har några storslagna planer för dagen, att jag är hemma och tittar lite på skidåkning på tv och läser. det är ok. det är livet det också.
lite senare ska jag ta tag i en uppgift inspirerad från en annan blogg och göra min egen motivationslista att ha framme och påminna mig om i jobbiga stunder.
blicken är riktad framåt. uppåt mot en vit himmel.
blir alldeles dagvill sådana här veckor när det är röda dagar mitt i veckan. knas. jag mår bäst av rutiner och vardag. blir lätt lite orolig inombords när det inte är "som det ska". rastlösheten blir än starkare. vad ska jag göra en ledig dag som denna? en fråga som lätt väcker ångest, men jag kan själv välja hur jag vill se på dagen.
idag accepterar jag att det är oroligt inombords, känslan får finnas där. jag accepterar att jag inte har några storslagna planer för dagen, att jag är hemma och tittar lite på skidåkning på tv och läser. det är ok. det är livet det också.
lite senare ska jag ta tag i en uppgift inspirerad från en annan blogg och göra min egen motivationslista att ha framme och påminna mig om i jobbiga stunder.
blicken är riktad framåt. uppåt mot en vit himmel.
Kommentarer
Postat av: Vägen från 37kg
När jag bodde själv kände jag mig också enormt ensam på mina drygt 30kvm men när jag kom hem till mina pärons enorma jättevilla kändes det plötsligt ingenting längre... Har mkt att göra med alla minnen som finns där kan jag tänka, som inger ett lugn... hur allt var innan ÄS började spöka, etc.... men det går att förändra, i takt med att man börjar må bättre börjar man se annorlunda på sitt eget boende och plötsligt vill man bara ha sitt eget att pyssla om...
Det kommer med tiden, du kommer inte alltid att känna så. Känslan kommer förändras i takt med att du bryter andra mönster som du inte mår bra.
Peace & love!
Anna
Trackback