gongongen slår - dags att gå nästa rond
snöovädret har kommit med besked. hur kunde jag ens nära ett litet hopp om att vi längst ut på ostkusten skulle klara oss? önsketänkande! snön virvlar och yr utanför fönstret. som tur var hade jag min enda anledning att gå ut i förmiddags, då jag var på äldrecentrum en stund och deltog i sittgympan med de äldre. vilka härliga människor det finns! en brokig skara gamlingar, alla med sina livsöden och långa liv bakom sig. fulla av erfarenheter förvärvade genom livet. jag skulle vilja sitta ner med varenda en av dem och bara lyssna till deras historier. snart finns det ingen kvar som kan berätta, nya generationer tar vid och det gamla glöms bort alltför lätt.
jag ser snöovädret som ett ypperligt tillfälle för mig att anta "utmaningen" att sitta inne hela dagen (nåja, efter lunch iaf). inte aktivera mig på något sätt, endast röra mig mellan datorn, soffan och köksbänken. inte någon motion att tala om. det kryper i kroppen och ångesten smyger sig på. tankar som skriker högt om hur lat, fet, äcklig och värdelös jag är som bara slösar bort tiden och sitter på min breda bak och känner magen svälla.
detta är tankar. ingenting annat än just tankar.
jag tänker att jag är tjock och äcklig.
jag är inte tjock och äcklig.
stor skillnad.
inte en frisk människa ger sig ut i detta väder om det inte är frågan om något akut eller brådskande ärende. och det har jag verkligen inte. finns ingen dum anledning att komma på för att försvara en promenad till affären. har jag klarat av 5 timmar inne ska jag ta mig igenom resterande 5 innan det är läggdags.
jag ser det som ett prov.
ett prov som jag ska klara.
gör jag det är det en stor vinst mot anorexin. en rak höger. det är bara första i raden av en lång och hård serie slag. jag siktar på knockout.
sv:
Åhh, jag fattar verkligen vad du menar med det där att endast gå hemma.
Det blir så otroligt rastlöst att det kryper upp längs ryggen på en, och så känns det också som om man bara glider mer och mer efter...
men att försöka sysselsätta dig är ju en god sak. :3
Speciellt med gamla, det är hjärtfullt~
Kursen har väl gått... uuh, lite blandade känslor faktiskt. D:
Jag menar, det är bra sak att väl ha börjat, och så är det någonting intressant.
Handlar väl bara om att det är så otroligt stort för mig, och sedan hur allting hänger på en själv.
Vi fick se på en bilder som en utnyttjad tolvåring ritat av sig själv fastbunden på en säng och med sin nakna papper över henne. D:
Det kändes iallafall liiite väl.
Men. Jag försöker iallafall och det är det som räknas~
Vad vill du praktisera med då?
kramar~<3
Oops, jag menade "pappa" och inte "papper" i en av de där meningarna bara så du vet~ ;3
