tankar, funderingar, förändringar

i eftermiddag väntar en fikadejt på stan med en kompis jag inte sett på länge. ser framemot att träffa henne igen! vill verkligen inte tappa kontakten med henne, men vi båda har haft fullt upp med våra liv under hösten och inte hört av oss till varandra. det är alltför lätt hänt att veckorna bara går och att jag tänker att jag ska höra av mig, men inte får ändan ur vagnen. ändå är det ju inte så krångligt, kan tyckas, att bara skicka iväg ett kort sms eller liknande för att tala om att man tänker på den personen och undrar hur det är.
vad är det som så ofta hindrar en? man behöver faktiskt inte ha en anledning för att höra av sig. det är bara att gå till mig själv, jag blir snarare gladare (eller glatt överraskad) när någon jag inte väntat mig hör av sig. jag är lite dålig på att vårda mina relationer, men det ska bli bättring på den fronten!

funderar på vad jag ska beställa när vi fikar. ett dilemma som alltid finns med mig. tidigare har valet varit ganska lätt och självklart: en kaffe, tack. är det ens värt att kallas fika? nej, tycker inte det!
så idag ska det bli annat. för första gången på jag vet inte hur länge ska jag verkligen fika, på riktigt. frågan är bara vad. helst av allt skulle jag vilja veta innan vad utbudet består av, så att jag i lugn och ro kan besluta mig. annars är det stor risk att just obeslutsamheten sätter käppar i hjulet precis när jag står vid kassan och ska handla, vilket resulterar i att de vanliga orden (en kaffe, tack) slinker ur innan jag hunnit hejda mig.
en caffe latte skulle vara gott, känner mig lite sugen på det. eller en kaffe och någon god smörgås eller bulle.

jag ska ta tillfället i akt och utmana mig idag.
jag ska agera som om jag vore fri, som om jag redan nu lever det liv jag sedan vill leva. då kommer jag också att komma dit en dag.