tankar, funderingar, förändringar

bara att inse, kroppen är ingen maskin som man kan programmera in att göra som man vill. den är inte så förutsägbar som man skulle kunna önska. måste ha tillit till att det blir bra i slutändan, släppa på kontrollen. vågar jag lita och lyssna till kroppen kommer den att sköta sig själv på bästa sätt. jag har fortfarande lång bit kvar när det kommer till att bli vän med kroppen och ge den det utrymme den behöver. jag behöver inte ha den i ett järngrepp, den sköter sig bäst själv. kanske det den försöker säga till mig nu. ha tålamod. ha tillit. den gör på sitt sätt, jag kan inte kontrollera och styra vägen till tillfrisknande mer än att fortsätta ge den det den behöver. ha målet långt där framme framför ögonen och inte haka upp mig den skumpiga färden på vägen dit. det är samma mål jag har, oavsett vilka slingrande vägar som kroppen väljer att ta dit. 

tålamod
acceptans 

en natt till, sen är jag hemma igen. låt denna eftermiddag gå fort. ska börja sticka ett par tofflor, som iaf ser väldigt söta ut på beskrivningen. sen hur de blir när jag för första gången ska följa ett stickdiagram, det återstår att se. roligt att lära sig något nytt, utvecklas. inte bara göra det jag kan, stanna på säker mark. jag ska våga misslyckas också, inte ha för höga krav, utan istället se allting som sker som erfarenheter.
jag tror att allt som sker har en mening. måste tro det, för att handskas med det förflutna och inte klandra mig själv mer än jag redan gör.