förvaring?
jag måste utvecklas, ta steg framåt. det är väl det personalen här ska kunna hjälpa mig med?
Säg det till dem då! De måste veta för att förstå. Men, att ligga på slutenvården handlar ju till stor del om att lära sig äta igen och gå upp i vikt...
Känner igen det där, hade samma känsla när jag var på capio och jag hoppas verkligen att de kan inse att dte behövs mer fokus på annat, inte bara äta, utan också hur dte känns, hur man mår, vad man ahr svårt med, hur man akn öva på saker osv. Tycker du verkligen ska ta upp det med dem för att de ska förstå..för kanske har ingen riktigt vågat säga till? Och om någon gör dte är dte ju deras plikt att ta till sig! Kanske kan ni schemalägga något slags samtal med din kontaktperson? Vet att jag ahde så ett tag när jag var där, dock var dte första under mina sista veckor jag vågade säga till, så att säga till nu är ju toppen! När du går över i dagvård senare, kan du inte ha någon du träffar parallellt då? Kram!
Jag känner också igen mig i de där med att all fokus ligger på att man ska äta maten. Och visst, de är säkert de många behöver träna på, men de finns ju också annat som är viktigt att lära sig och komma igång och underfund med. Prata med de, de kanske känns jobbigt? Men säg till så kanske ni kommer fram till någon bra lösning..För de vill ju säkert hjälpa dig så mycke de bara kan, men då måste ju de veta vad de kan hjälpa just dig med.
Hoppas du har de bra, kram.
Jag håller med dej gumman.
Vad hjälper det dig att sitta där och inte kunna prata med någon under dagarna.
Tycker verkligen du ska prata med dom och säga vad du känner och tycker.
Dina rättighet som patient där, att personalen finns för eran skull och att allt inte handlar om maten.
Du är stark...
Jag kommer snart och hälsar på.
Och om du kanske inte vet så har min mobil gått sönder och jag väntar på en ny..
Ta hand om dej..
Puss och Kram idis
Det är just av den anledningen som jag valt bort behandlingshem. Det är jag som måste göra jobbet och jag saknar bara verktygen vilket jag får i en behandling med samtal inte enbart av "gödning". Tycker att det som sagt blir en förvaring och en falsk trygghet, sen ska man ut i livet och då faller man oftast ganska snabbt. Bättre att möta verkligheten direkt och kämpa på=)
Det sämsta på Capio var just bristen av samtal, 1h i veckan vad är det? Man borde ju ha minst 1 h om dagen, då skulle nog behandlingstiderna kunna kortas ner en hel del också.
Var rädd om dig! Kram
En timme samtal i veckan? Det är ju skandal! På MHE är det en timme varje dag när man är inlagd. Visst är maten viktig, men om behandligen bara går ut på att äta mat skulle man ju lika gärna kunna vara på ett random sjukhus. Personalen borde finnas till hand åtminstone under arbetstid.
Tycker som de andra att du ska prata med dem och berätta hur du känner. Kram
