ridterapi
fick följa med till 4H på utflykt i förmiddags. det är det bästa som händer här, och gör hela ens dag om man har turen att få åka. vädret var visserligen inte det bästa, men det regnade iaf inte på oss. atmosfären, omgivningen och djuren sammantaget gör att det till en idyll. det är som att komma ut på landet, vardagen försvinner, och man kliver tillfälligt in i en annan värld. vi fick rida en sväng för första gången. rida är kanske att ta i, det handlade om att skritta en skogstur, men bara det var härligt. blev påmind om hur roligt jag tycker det är att rida. skulle mer än gärna börja göra det när jag mår bättre, men jag vill absolut inte gå på ridskolan och trava runt i nåt ridhus utan istället rida på ett mer avslappnat sätt utan krav eller prestationer. läste lite om ridterapi på nätet, och det verkar vara en metod som börjar användas mer och mer för alla möjliga diagnoser, bl a ätstörningar och stressrelaterade sjukdomar. att umgås med djur överhuvudtaget tror jag absolut har god effekt för självkänslan. det är kravlös kärlek. bara jag tänker på hur vovven kommer rusande emot en när jag kommer hem på besök gör mig alldeles varm i hjärtat av kärlek. tänk att någon kan bli så glad av att se mig.
eftermiddagen har varit grå och rätt dyster. stämningen på avdelningen är i botten, och det påverkar även mig. dystra miner sprider en grå dimma. försöker hitta mina egna luckor i molntäcket.
eftermiddagen har varit grå och rätt dyster. stämningen på avdelningen är i botten, och det påverkar även mig. dystra miner sprider en grå dimma. försöker hitta mina egna luckor i molntäcket.
att lyckas eller misslyckas
måndag igen. segt så här i början av veckan, men vem tycker inte det. har haft en bra helg så jag har inget att klaga på.
blev en heldagstrip till uppsala igår och dejt med en kompis. väldigt trevligt! fika på mysiga café linné, massa prat och lite strosande i höstsolen längs fyrisån. i uppsala ska jag plugga, det har jag sagt länge. en sån fin stad, lagom stor men med stort utbud av både aktiviteter och affärer. frågan är alltså inte längre var, utan vad och när jag ska ta mig i kragen och läsa vidare. skaffa mig en riktig utbildning. göra någonting vettigt av mitt liv istället för att gå på bidrag och vara en belastning för samhället och människor i min närhet. jag får smått ångest när jag tänker på hur många år som gått utan att jag tagit tillvara på dem och utvecklats, bildat mig, skaffat mig livserfarenhet och sett mig omkring i världen. det är så mkt jag vill göra att det blir mig övermäktigt. istället har jag sett till att springa runt i mitt eget ekorrhjul där jag inte behöver konfronteras med livet, med alla drömmar och möjligheter. möjligheter att misslyckas. det är vad som skrämmer mig.
vem avgör vad som är ett misslyckande?
blev en heldagstrip till uppsala igår och dejt med en kompis. väldigt trevligt! fika på mysiga café linné, massa prat och lite strosande i höstsolen längs fyrisån. i uppsala ska jag plugga, det har jag sagt länge. en sån fin stad, lagom stor men med stort utbud av både aktiviteter och affärer. frågan är alltså inte längre var, utan vad och när jag ska ta mig i kragen och läsa vidare. skaffa mig en riktig utbildning. göra någonting vettigt av mitt liv istället för att gå på bidrag och vara en belastning för samhället och människor i min närhet. jag får smått ångest när jag tänker på hur många år som gått utan att jag tagit tillvara på dem och utvecklats, bildat mig, skaffat mig livserfarenhet och sett mig omkring i världen. det är så mkt jag vill göra att det blir mig övermäktigt. istället har jag sett till att springa runt i mitt eget ekorrhjul där jag inte behöver konfronteras med livet, med alla drömmar och möjligheter. möjligheter att misslyckas. det är vad som skrämmer mig.
vem avgör vad som är ett misslyckande?
middag i kista
rörig vecka. ingen ordning riktigt, känns det som. men nu har halva gått iaf och jag börjar se framåt mot helgen. har en dejt inplanerad med en kompis, vilket känns jättekul. det är bra att jag aktivt hittar på saker när jag är "ledig", och inte bara driver runt hemma. livet kommer inte ordna sig av sig själv, jag måste aktivt jobba för att bygga upp det igen. vårda de relationer och kontakter jag redan har, samt så småningom även knyta nya kontakter. då inte bara vänskapliga...
dagens happening är en utflykt till kista. vi blir ett gäng som snart åker iväg och ska käka där. ska bli trevligt, att få göra något normalt och komma härifrån. visst finns det en gnutta osäkerhet och oro i situationen, men det är därför jag behöver träna på det. det ska vara ett nöje att gå ut och äta, och jag har redan börjat skaffa mig sådana positiva erfarenheter med helgen i färskt minne. sen blir det ju alltid lite annat när man är ett gäng med samma svårigheter som går ut tillsammans, inte lika avslappnat och naturligt som det är för "normala" människor. samtidigt kan det vara positivt då vi stöttar varandra, för just nu är vi ett sammansvetsat gäng som är här och det betyder mkt.
dagens happening är en utflykt till kista. vi blir ett gäng som snart åker iväg och ska käka där. ska bli trevligt, att få göra något normalt och komma härifrån. visst finns det en gnutta osäkerhet och oro i situationen, men det är därför jag behöver träna på det. det ska vara ett nöje att gå ut och äta, och jag har redan börjat skaffa mig sådana positiva erfarenheter med helgen i färskt minne. sen blir det ju alltid lite annat när man är ett gäng med samma svårigheter som går ut tillsammans, inte lika avslappnat och naturligt som det är för "normala" människor. samtidigt kan det vara positivt då vi stöttar varandra, för just nu är vi ett sammansvetsat gäng som är här och det betyder mkt.
igenom, inte runt
solen skiner och jag kan bara önska att jag vore där utanför. ute i livet. inte in denna skyddade bubbla. jag vill så mycket mer.
om det fanns ett piller som kunde göra mig frisk skulle jag utan att tveka ta det. bara jag slapp den långa mödosamma vägen dit.
en väg kantad av ångest, rädsla, sorg och tvivel.
men också med korta glimtar av hoppfullhet, längtan och drömmar.
jag vill så mycket. jag vill inte vara där jag nu befinner mig. tyvärr kan jag inte trolla mig härifrån, till ett annat skede i livet. dit kommer jag bara när det är dags. ingen del av livet går att hoppa över. allt ska man gå igenom.
vägen ut ur någonting är alltid igenom. inte runt.
att man sen tvivlar på om man kommer att klara av att ta sig igenom, eller fastna på vägen, det är en annan fråga.
om det fanns ett piller som kunde göra mig frisk skulle jag utan att tveka ta det. bara jag slapp den långa mödosamma vägen dit.
en väg kantad av ångest, rädsla, sorg och tvivel.
men också med korta glimtar av hoppfullhet, längtan och drömmar.
jag vill så mycket. jag vill inte vara där jag nu befinner mig. tyvärr kan jag inte trolla mig härifrån, till ett annat skede i livet. dit kommer jag bara när det är dags. ingen del av livet går att hoppa över. allt ska man gå igenom.
vägen ut ur någonting är alltid igenom. inte runt.
att man sen tvivlar på om man kommer att klara av att ta sig igenom, eller fastna på vägen, det är en annan fråga.
vilken kväll
vilken kväll!
några timmar av fullkomlig närvaro, god mat och underbar sång. helen sjöholm stal hela showen. det var hon som bar hela storyn och hade de flesta sångnumren. vilken röst! det var bra att jag hade lyssnat in mig lite på låtarna innan, så att jag kände igen dem. alltid roligare när man kan sjunga med inombords.
två glas vin räcker för att jag ska bli lite lite glad och släppa på den hårda kontrollen jag annars har på mig själv. märker att jag kan må bra av att dricka ibland av just den anledningen. då känns livet lite lättre, mindre allvarligt, och det jagar även mattankar på vad jag får äta och inte på flykt. i efterhand är jag nöjd med mig själv, att jag unnade mig att äta och dricka som de andra igår och kunde njuta av det.
jag tror det är viktigt att göra sådana här saker med jämna mellanrum, både för att stärka den egna självkänslan om att jag faktiskt är värd att unna mig och ha roligt, samt för att uppleva och få små glimtar av att livet inte bara är en kamp utan rätt härligt emellanåt.
samla på de positiva minnena för att skapa mig en annan bild av hur det är att leva i "det vanliga" livet, en mer nyanserad bild. det finns både ljusa och mörka stunder. det ena kan inte existera utan det andra.
några timmar av fullkomlig närvaro, god mat och underbar sång. helen sjöholm stal hela showen. det var hon som bar hela storyn och hade de flesta sångnumren. vilken röst! det var bra att jag hade lyssnat in mig lite på låtarna innan, så att jag kände igen dem. alltid roligare när man kan sjunga med inombords.
två glas vin räcker för att jag ska bli lite lite glad och släppa på den hårda kontrollen jag annars har på mig själv. märker att jag kan må bra av att dricka ibland av just den anledningen. då känns livet lite lättre, mindre allvarligt, och det jagar även mattankar på vad jag får äta och inte på flykt. i efterhand är jag nöjd med mig själv, att jag unnade mig att äta och dricka som de andra igår och kunde njuta av det.
jag tror det är viktigt att göra sådana här saker med jämna mellanrum, både för att stärka den egna självkänslan om att jag faktiskt är värd att unna mig och ha roligt, samt för att uppleva och få små glimtar av att livet inte bara är en kamp utan rätt härligt emellanåt.
samla på de positiva minnena för att skapa mig en annan bild av hur det är att leva i "det vanliga" livet, en mer nyanserad bild. det finns både ljusa och mörka stunder. det ena kan inte existera utan det andra.
my fair lady
ikväll ska jag gå på musikal. tralalala.
jag är glad!
tänk att humöret kan svänga så från den ena dan till den andra. igår var jag tillfälligt på väg att kasta in handduken. den värsta dan på riktigt länge, men även de jobbigaste känslorna går över.
var i känslan. acceptera den. släpp den.
har haft en svacka den senaste veckan, översköljd av hopplöshet och värdelöshetskänslor. livet går i berg och dalar. jag hoppas att jag nått botten för den här gången.
ikväll ska jag njuta av bra underhållning, utan en tanke på morgondagen.
jag är glad!
tänk att humöret kan svänga så från den ena dan till den andra. igår var jag tillfälligt på väg att kasta in handduken. den värsta dan på riktigt länge, men även de jobbigaste känslorna går över.
var i känslan. acceptera den. släpp den.
har haft en svacka den senaste veckan, översköljd av hopplöshet och värdelöshetskänslor. livet går i berg och dalar. jag hoppas att jag nått botten för den här gången.
ikväll ska jag njuta av bra underhållning, utan en tanke på morgondagen.
att unna sig
torsdagen har följt i gårdagens spår. kanske lite bättre humörmässigt, annars har det om möjligt varit än mer grått och regnigt. det märks oundvikligt att det går mot vintertid. det är så mörkt inomhus sådana här dagar med regntunga skyar. dagsljuset uteblir. jag som är i behov av ljusterapi...
hela den här veckan har varit ovanligt lång. försöker hitta något att slå död på de sista timmarna av torsdagen med, så att det kan få bli fredag och sen helg. ser verkligen framemot den, då jag ska på musikal på lördag. älskar musikaler! är glad att jag inte gav bort min biljett ändå. mitt snåla sida talade för det, att jag inte var värd att slänga ut 600 spänn på ett nöje till mig själv. men eftersom jag ändå betalat för den för längesen så beslutade jag mig för att behålla den. det var längesen jag gjorde något för min skull, roade mig. därför blir det extra betydelsefullt. ska gå på restaurang innan också, blir en riktig helkväll inne i stan. lyxigt! längtar.
det är nog en av anledningarna till att veckan gått så sakta, att jag har något planerat att se framemot i helgen. den som väntar på nåt gott...
nu ska jag försöka läsa lite dn på nätet för att bli lite allmänbildad och inte känna mig helt utanför världen när jag är härinne. annars är det så lätt att skärma av sig från omvärlden, men jag tror att det är fel väg att gå. ju mer jag gör skillnad på livet här och hemma, desto svårare blir det att överföra det jag lär mig här till vardagen hemma. därför är det lika bra att bygga broar på alla plan, försöka knyta ihop mina nu skilda vardagar.
bad day
morgonen har inte börjat bra. alla verkar ha en dålig dag, och det får lätt större proportioner när vi lever så pass nära inpå varandra som vi gör här. man påverkas vare sig man vill eller inte. likaså påverkar jag andra, även fast jag försöker hålla mina känslor för mig själv. idag är en sån dag, då jag bara vill vara ifred. stänga in mig på rummet, eller ännu hellre gå i ide för att senvakna upp på en annan plats i en annan tid. helst i en annan kropp också.
tro
att tiden kan gå så här långsamt! det har varit tisdag en hel vecka känns det som. dagen sniglar sig fram. jag är rastlös och orolig. undrar hur det ska gå. kan bara hoppas. acceptera och ha tillit till livet. att vad som än sker, har det en mening även fast den inte är synlig just nu.
det handlar om tro. tron på något större. på att vi är mer än detta.
jag tror att alla skulle må bra av att ha en tro. inte religion, men en tro.
en tro på livet.
en tro på en mening med våra liv.
vad gör vi annars här? varför kämpar vi oss annars genom livet?
acceptans och mod
bara för att ha nåt att göra och få kvällen att gå har jag sysselsatt mig med att färga håret. kan behövas nu under den mörka årstiden, när håret tappar all glans och bara blir tråkigt råttfärgat och livlöst. jag kan försöka pigga upp mig lite, om inte inifrån så i allafall utifrån. det kan behövas efter en dag som denna, då jag gått omkring och varit konstant lättretlig och irriterad utan egentlig orsak. ingen orsak jag kan sätta fingret på. kommer bara en sån där grå tät dimma över mig. vill gå och lägga mig, glömma mitt patetiska liv och sova i hundra år.
men vem är jag att ha rätt att klaga? jag ska vara tacksam över det jag har. för jag är rik, om jag väljer att se det och fundera över mina värderingar i livet. jag har fortfarande val och makt över mitt liv.
det är inte alla förunnat. därför är det dags att inse värdet i att ha möjligheten att styra sitt eget liv i den riktning jag önskar. ännu står inga fysiska hinder eller yttre omständigheter i vägen. bara mina mentala hinder, som jag själv byggt upp men som bara jag själv också kan rasera.
fysiska naturlagar är inte lika lätta att forcera. man rår inte över allt. egentligen inte över mycket alls. kroppen är ett mysterium, så även hela livet. när saker plötsligt sker blir man varse om det, att det krävs en accepterande inställning till livet.
giv mig mod att förändra det jag kan,
styrka att acceptera det jag inte kan förändra,
och vishet att inse skillnaden.
men vem är jag att ha rätt att klaga? jag ska vara tacksam över det jag har. för jag är rik, om jag väljer att se det och fundera över mina värderingar i livet. jag har fortfarande val och makt över mitt liv.
det är inte alla förunnat. därför är det dags att inse värdet i att ha möjligheten att styra sitt eget liv i den riktning jag önskar. ännu står inga fysiska hinder eller yttre omständigheter i vägen. bara mina mentala hinder, som jag själv byggt upp men som bara jag själv också kan rasera.
fysiska naturlagar är inte lika lätta att forcera. man rår inte över allt. egentligen inte över mycket alls. kroppen är ett mysterium, så även hela livet. när saker plötsligt sker blir man varse om det, att det krävs en accepterande inställning till livet.
giv mig mod att förändra det jag kan,
styrka att acceptera det jag inte kan förändra,
och vishet att inse skillnaden.
drömtydning
sitter och försöker se på veckans avsnitt av sjukhuset på tv3, men det går så fruktansvärt segt att ladda dem. tror jag ger upp det försökety snart. förstör ju hela programmet när det hackar. jag har faktiskt spelat in dem på dvdn hemma hos mamma och pappa och kan se dem imorrn egentligen. får väl slå på idol eller vad det nu annars är på tv istället. imorrn blir iaf en eftermiddag att se på allt inspelat. housewives är prio ett!
en patient som är på avdelningen var tydligen med i veckans avsnitt av sjukhuset, då hon tidigare var inlagd där. lite skumt att hon är med i tv, samtidigt som ingen av oss andra på avdelningen har sett henne eftersom hon är sängliggande på sitt rum. vi hör henne med jämna mellanrum, men vet inte alls vem hon är.
har sovit jättedåligt inatt och bara drömt en massa knasigt. undrar var man får allt ifrån och hur det kommer sig att man kokar ihop de mest bisarra sakerna till en enda röra. ibland efter att ha upplevt sådana nätter är man nästan mer slut i huvudet när man vaknar än när man gick och lade sig. så känns det idag. ska bli skönt att sova i sin egen säng ikväll. sovmorgon imorgon bitti. hoppas att vakna till solens strålar på trädtopparna. imrogon ska bli en bättre dag än denna.
en patient som är på avdelningen var tydligen med i veckans avsnitt av sjukhuset, då hon tidigare var inlagd där. lite skumt att hon är med i tv, samtidigt som ingen av oss andra på avdelningen har sett henne eftersom hon är sängliggande på sitt rum. vi hör henne med jämna mellanrum, men vet inte alls vem hon är.
har sovit jättedåligt inatt och bara drömt en massa knasigt. undrar var man får allt ifrån och hur det kommer sig att man kokar ihop de mest bisarra sakerna till en enda röra. ibland efter att ha upplevt sådana nätter är man nästan mer slut i huvudet när man vaknar än när man gick och lade sig. så känns det idag. ska bli skönt att sova i sin egen säng ikväll. sovmorgon imorgon bitti. hoppas att vakna till solens strålar på trädtopparna. imrogon ska bli en bättre dag än denna.
