tårar som rinner
hela kvällen fylldes med tårar, en molande värk i bröstet. värken och ömheten dröjer sig kvar idag. en klump i halsen. det var en omskakande kväll. jag är rädd. fruktansvärt rädd.
Lägg in dig Johanna. Det är ju tydligt att du inte klarar att ta dig ur helvetet själv. Sträck ut din hand, och låt någon annan ta hand om dig.
Du är för go Johanna! Jag hade också plingat på din dörr för längesedan om vi bott närmare varandra men hoppas på att vi kan träffas på riktigt snart, tycker du verkar vara en så himla fin tjej.
Hoppas innerligt att mötet med Capio resulterar i nåt bra och en fortsättning som inte enbart innebär att du blir inlagd, får mer struktur på maten och sedan bara släpps ut till verkligheten igen utan något mer stöd. Det är svårt att lära sig cykla utan stödhjul och det kan även behövas att någon springer baok och håller i pakethållaren ett tag efter att stödhjulen tagits bort. Sedan när man väl vågar släppa taget, för egen maskin trampa fram och se att det faktiskt går, då kan man trampa hur långt som helst!
Har tyvärr inte skype men kanske skulle skaffa, är det krångligt och dyrt?
Önskar dig en lugn kväll utan en massa ångest och dumma tankar. STOOR KRAM!
Hang in there girl.. Du är stark och kommer klara detta!
