"nu är det slut för idag..."
hemma väntar som vanligt en lugn fredagskväll, med en stund ute i solen och värmen. hoppas att grannarna har lämnat sina solstolar med dynor kvar ute, så kan jag låna en av dem att sjunka ner i med slutet av boken jag håller på med nu, snabba cash. den är verkligen att rekommendera som spännande sommarläsning! jag ska försöka läsa ut den ikväll då jag inte har så många sidor kvar. en riktigt bra skildring av stockholms undre värld, jag som annars inte är alltför förtjust i deckare eller thrillers. bara på film.
ju mer jag funderar på behandling ju mer kluven och ambivalent blir jag. mando är inte aktuellt längre, då de inte tar emot mig eftersom jag redan har etablerad kontakt med capio. bara att glömma, alltså. vet inte vad jag tycker om det, kanske bäst som det blev. ska som sagt på bedömningssamtal till capio i slutet av nästa vecka, men jag har inga direkta förväntningar på vad det samtalet ska ge. jag är som sagt tveksam till om ytterligare en behandlingsperiod kan hjälpa mig. jag har egentligen all kunskap, jag behöver bara ta tag i det och använda mig av dem i praktiken.
våga förändring. våga ge mig ut i livet.
det kan ingen annan göra åt mig.
det är inget jag kan träna på, i ett behandlingshems skyddade värld.
Ska jag vara helt ärlig så tror inte jag heller att en ny behandlingsperiod är det bästa. Precis som du själv skriver så vet du ju själv (precis som jag) innerst inne vad som krävs. Vi har kunskapen sen måste vi bara våga också. Sätt dig ner och tänk över ditt liv och försök tänka att du har makten i dina händer! Det är bara DU som kan förändra hur jävligt det än känns!!!! Det är inget liv att åka fram och tillbaka på behandligshem, livet är det som pågår utanför de dörrarna och det är det "otrygga" livet som du måste börja möta och våga utmana. Vad har du att förlora?
Jag vet att det låter simpelt, men jag vet hur helvetiskt det är och varje dag är en kamp...men det ska gå!
KRAM
Johanna! Du måste ta en behandlingsperiod till. Jag ber dig. Jag kommer oxå behöva det. Och vi behöver jue hjälp eftersom vi inte klarar det själva.... Man vet precis hur allt ska vara och så men det går bara inte att fixa. ett helvete e vad det är. Usch men tyvärr. Själv ska jag på bedömningssamtal i augusti. Känns väl sådär om jag ska vara ärlig. Förhoppningsvis kanske jag e frisk då men så lätt e det nog inte tyvärr. Jaja. Fredag kväll e det så det kan man vara glad åt. Kram på dig min vän!
Ja, det är verkligen stor skillnad mot annan potatis!
Behandling eller inte, förstår dilemmat. Om man har varit sjuk ganska länge och haft kontakt med sjukvården vet man ju vad man borde göra, frågan är bara hur man ska komma sig för. Vissa klarar av att göra förändringar på egen hand, andra kanske behöver mer stöd runtomkring sig (eller tvång). Det är en speciell miljö på behandlinghem, men om man har kommit in i bra rutiner tror jag i alla fall att man har en bättre chans i det "verkliga" livet. Var har du fått behandling förut?
Tack för dina fina ord! Vad skönt att du kan slappna av på klipporna i solen. Jag skulle verkligen behöva en kurs i solning, blir så rastlös och tycker mest jag blir groggy och illamående samt bränner mig...men vore kul att ha lite mer färg än ett vitt lakan:)
Det blev aldrig nån film, jag läste lite istället samt började titta på en deckarserie på kalan 9, som jag somnade ifrån...
Hoppas att du får en dag utan en massa dumma tankar med enbart sol och värme!
KRAMAR
