tankar, funderingar, förändringar

vad skulle jag göra utan min mamma? hon har följt mig hela livet, alltid stått bakom mig och stöttat i alla siutationer. hon är den enda som har hållit ut under alla dessa år. hon har fått ta så mkt ångest och ilska som riktats mot henne, då hon alltid varit anorexins fiende nummer ett. ändå har hon aldrig vikit ifrån min sida. jag har inte alltid sett och uppskattat det. det är först nu jag kan se tillbaka från ett någorlunda vidsyntare perspektiv och förstå hur mycket hon har offrat och ställt upp för mig.
jag fattar inte hur hon orkar, utan att gå under. utan henne skulle jag inte orka leva. utan henne kanske jag inte skulle ha rest mig efter varje fritt fall. det är hon som alltid först fångat upp mig, tagit ansvar för mig då jag själv inte klarat av det. hon som ryckt in och slagits för min rätt till hjälp.
jag älskar min mamma, över allt annat. har nyss pratat med henne i telefonen. hon ger mig kärlek när jag minst av allt förtjänar det, men kanske när jag behöver det som mest. jag skulle vilja ge henne så mkt tillbaka, och jag vet att det enda som skulle kunna räcka är en frisk och glad johanna. det ska jag ge henne, det är jag skyldig henne! hennes kamp och stöd ska inte ha varit förgäves. den dag jag kan kalla mig fri, den dagen ska jag fira tillsammans med. även fast det är jag som måste göra jobbet på vägen så skulle jag inte orka om jag inte fann styrka och livskraft i hennes mammakärlek.
jag vet att jag är oerhört lyckligt lottad som har en sån stark familj. det är knappast alla som har de förutsättningarna i livet. ju mer jag vet att uppskatta den, ju räddare blir jag att förlora den...