tankar, funderingar, förändringar

jag får skylla mig själv som inte kan säga nej, och fortsätter att jobba trots att jag känner att jag inte orkar. men att pressa mig själv, det är något jag är bra på. är huvudet dumt får kroppen lida. visserligen blir inget bättre av att jag är hemma, och har ångest över det, men då behöver jag i allafall inte prestera någonting. inte låtsas att jag är en pigg, glad och framåt tjej och göra ett bra jobb.
när det första man tänker på när man kommer till jobbet är hur lång tid det är tills dagen är slut och hur man ska ta sig igenom den, då är det dags att fundera på om man gör rätt som går dit. jag förbannar min egen dumhet. och feghet, för jag är delvis rädd för vad jag ska säga till chefen och hur hon ska ta det. jag skäms så oerhört över mig själv. skäms numera också framför kunderna i kassan för jag vet att jag ser förskräcklig ut. vet att folk tittar, undrar och skakar på huvudet åt eländet. jag orkar inte längre bry mig om vad andra tycker. det slutade jag med för längesen. däremot har jag svårt att hantera den egna skammen över mitt misslyckande.
nu ska jag inta en rejäl kopp kaffe, som i allafall får mig att piggna till den närmsta timmen.
hoppas att ni får en skön och solig fredag!