tankar, funderingar, förändringar

vasaloppet=vinterkänsla
jag sitter inte och följer det slaviskt, men tvn står på i bakgrunden och jag tittar till och från. vasaloppet är vinter för mig. och nostalgi. jag förflyttas bakåt i tiden till når jag var yngre, översköljs av minnen från när vi bodde i timrå. snö, skidåkning, familjeutflykter i skidspåret. trevliga minnen av glädje och lust. trygghet. just vasaloppet på tvn får mig att känna allt detta igen. kan önska mig tillbaka till den tiden, då mycket kändes bekymmerslöst och jag levde mer i nuet.
skidåkning var en stor del av mitt liv när jag var liten. tränade och tävlade (där alla som ställde upp fick medalj, och tur var väl det eftersom jag för det mesta kom sist) hela vintern. hade jätteskoj i klubben jag var med i. det mesta var ändå lek och lust trots tävlingarna. den enda jag tävlade emot i dem var min syster. att jag kom sist utav alla de andra spelade inte så stor roll, däremot att e. alltid kom före mig satte sig som en tagg i bröstet som trängde djupare och djupare in för varje gång hon slog mig. någonstans i de svängarna började även självförtroendet och egenvärdet att få sig en törn.
men nu när jag tittar på vasaloppet är det till största del de positiva minnen jag upplever. jag kan längta till fjällen, till att sitta i en slänt i snön vid sidan av skidspåret, med en grillpinne med falukorv i handen och en kopp rykande varm choklad. åh, vad jag älskade de stunderna! familjen tillsammans, sol och skidåkning.
de tider som varit kommer aldrig åter.