rasar
förtvivlan, maktlöshet, uppgivenhet.
ikväll är det svart.
Du MÅSTE vara ärlig mot omgivningen och säga sanningen. Det är ju tydligt att du behöver hjälp. Fall inte i onödan.
Kram,
Rebecca.
Tack detsamma! :-)
Sätt dig ner och fundera konkret på vad de största problem är. Är du tex rädd för att må just bra (iaf ett problem för mig)...
Sen snälla rara sträck ut en hand och be om hjälp, det är inget misslyckande. Det är ett större misslyckande att falla igen, om du förstår hur jag menar.
Jag har ju kämpat helt på egen hand nu i snart ett år och jag har själv insett (utan att ngn sagt åt mig) hur jag vill att mitt liv ska vara och vad jag egentligen går miste om. Visst det är skitjobbigt!!!!!!Och jag mår piss många dagar även om det nuförtiden även finns dagar som är bra. Det kommer ta otroligt lång tid att våga må bra och inse att jag har samma värde som alla andra, men man får inte ge upp.
Ta tag i problemen NU innan problemen tar över dig. Är det värt att falla igen och börja på noll??
Fundera på vad du verkligen vill..Kanske byta arbetsplats? Åka bort en vecka?
Jag har insett att hur jäkligt det än är så blir det inte bättre att måla fan på väggen och lägga sig ner och gråta. Det är bara jag som kan bestämma över mitt liv och då gäller det att tänka om så fort ett problem uppstår. Något som jag blivit väldigt bra på!!
Kämpa på och kom ihåg att jag inte menar ngt illa. Vill bara hjälpa!
Många kramar!
Älskade Johanna!!!
Jag finns här. Bara att ringa om det är nåt. Jag lovar att ställa upp med allt jag kan.
Och som Madeleine skriver, sträck ut din hand och be om hjälp.
Vi måste stötta varandra, livet är inte lätt för mig heller..
Tänker på dej!
