tankar, funderingar, förändringar

varför ska det vara så svårt? kanske inte att lyssna, men att ta till sig vad kroppen faktiskt förtvivlat försöker förmedla. det första steget är att våga känna efter, och ja, det gör jag emellanåt, mer och mer. sedan kommer steg två, att agera i enlighet med dessa signaler. där uppkommer den stora svårigheten, att inte lyssna på tankarna utan på de fysiska känslorna. ofta är det precis tvärtom jag behöver träna på att göra, dvs inte lyssna till känslorna utan stanna upp och tänka förnuftigt och analytiskt. dock inte i det här fallet. kroppen ljuger inte. kroppen vill bara få vad den behöver för att fungera. att det ska vara så svårt att lita på!
jag känner av den ökade tröttheten, men istället för att ta det lugnt och låta kroppen vila pressar jag mig vidare i samma tempo som tidigare. varför ska det vara så förknippat med ångets och oro att ge sig själv vila och näring? det ska ju biologiskt sett vara en belöning, men i mitt fall har det betingats tvärtom.