tankar, funderingar, förändringar

finns det verkligen någon annan myndighet som tar så lång tid på sig att handlägga ärenden? och dessutom är så krånglig att ha att göra med? jag ska "bara" förlänga min aktivitetsersättning, men för det krävs det fyra månader handläggningstid. jag som trodde att jag var ute i god tid då jag skickade in min ansökan en månad innan det gamla beviljandet gick ut...
detta är första månaden utan inkomst, och jag har alltså fyra likadana framför mig innan jag ens får ett beslut ifrån försäkringskassan. inte roligt att behöva betala hyran, el och mat med pengar från sparkontot jag lägger undan pengar inför framtiden på. värre blir det dessutom när högkostnadskydden för sjukvård och läkemedel båda går ut nu i juli, för att inte tala om dygnsavgiften för slutenvården som inte täcks av högkostnadsskyddet. för på slutenvården lär jag ju behöva tillbringa ett antal veckor, gissar jag.
det är inte billigt att vara sjuk, men jag ska inte gnälla då jag själv satt mig i den här siutationen. då tycker jag mer synd om andra med familj att försörja, som verkligen kan hamna på ruinens brant ekonomiskt pga byråkratin. jag är trots allt tacksam att vi i sverige överhuvudtaget har subventionerad sjukvård. 900 kr per år för obegränsad vård är knappast någon hög summa med tanke på vad jag har kostat samhället under dessa år. jag vågar inte ens tänka på vad min vård har kostat från min första kontakt med sjukvården fram till nu. jag skäms över att skattepengar, som skulle ha kunnat utnyttjats till skola eller annan vård och omsorg, har använts till att bekosta min vård. det finns så många andra som behöver de pengarna betydligt mer. cancersjuka, för att nämna några.
skuld- och skamkänslorna över min situation, och att jag inte gör något åt den, är starka. jag vill någonting annat, men jag förmår inte ta tag i det själv.