tankar, funderingar, förändringar

snart bär det av på "semester" även för mig då jag följer med föräldrarna ner till småland. jag var lite tveksam tidigare till om jag skulle följa med eller inte, men efter att bestämt mig för det så ser jag nu framemot det. det blir ett tillfälle för mig att ta lite semester från min egen inrutade vardag med sina rutiner och regler. det är inte så att jag kan lämna ätstörningen hemma, om det nu vore så väl, men jag får iaf en möjlighet att koppla av lite mer och släppa lite på kontrollen jag annars stenhårt håller på.
mamma tog dock upp "villkoren" idag. jag har inte lagt ner så mkt energi på att fundera hur det kommer att bli med maten när vi är borta, utan försökt släppa den tanken lite och förhålla mig en smula avslappnat till det. inte försöka planera allt in i minsta detalj och hetsa upp mig i onödan utan istället göra en övergirpande planering som jag sen strukturerar upp varje dag efterhand efter. mamma gjorde klart för mig att de inte är beredd att t ex spirnga runt och leta ett ställe som vi kan äta på som passar mig, och det är jag också helt på det klara med och överens om. däremot ville hon att jag skulle lova att äta det som bjuds och äta upp allt som serveras. jaha du, det var ju också ett önsketänkande. jag åker inte iväg någonstans och lovar något jag inte kan hålla.
jag följer med på deras semester, och ser till att de inte behöver rätta sig efter mig på något sätt. jag med min ätstörning ska inte stå i vägen för dem på något sätt, det är jag noga med. däremot sköter jag min mat och ätande själv, med allt vad det innebär. jag äter t ex på samma ställen som de, men vad jag äter och hur mycket det är ingenting som jag ger några garantier om. jag kan endast säga att jag tar ansvar för mig under semestern, och att jag ser till att mitt mående inte går ut över dem. är det något de gör som jag inte kan följa med på eller göra hittar jag på något själv eller stannar hemma. inga problem. det är jag som rättar mig efter dem, jag är trots allt inbjuden att följa med på deras semester. har jag en dålig dag eller inte är på humör så går jag undan eller stannar hemma. det ska jag vara noga med. det är det enda jag lovar och tar ansvar för.
om det ändå vore så enkelt, som mamma faktiskt uttryckte när hon begär att jag ska lämna anorexin hemma och äta allt som bjuds, så vore jag inte där nere som jag är nu. då hade vi kunnat gå ut och äta här lite då och då och jag hade kunnat äta en hel restaurangportion t ex, eller ätit en ordentlig måltid som hon lagar. nu är det inte så, långt ifrån. och samma svårigheter kommer jag att ha även fast vi befinner oss på en annan plats. jag ska dock inte låta de svårigheterna stå i vägen för dem, men det innebär inte att de inte existerar. det innebär bara att jag väjer för svårigheterna och undviker ångesten i största mån. precis som nu.
jag ger inga garantier. jag följer inte med och lovar någonting för att göra andra nöjda, någonting som jag inte kan hålla. då är det bättre att jag stannar hemma. ska vi ha en avslappnad semster tillsammans kan jag inte känna att jag följer med på nåder och tvingas uppfylla villkor som jag inte kan hålla och som istället endast kommer att leda till konflikter. det är det sista jag vill.
jag kommer inte att äta sämre när jag är borta än vad jag gör nu. bara jag får sköta mig själv, för det blir lugnast så för alla parter. mammas eventuella inblandning kommer tyvärr endast påverka oss båda negativt utan att det kommer nåt gott ur det. jag vet att hon bara menar väl, men jag är vuxen och vårt förhållande sinsemellan måste även bli det. vi måste bygga upp en relation två vuxna emellan. fortfarande en mor-dotter-relation, med skillnaden att dottern inte längre är ett barn.

hur ser er andras relationer till era mammor ut?
vad har ni för erfarenheter?
tror att denna fas kan vara nog så komplicerad för vilken "frisk" tonåring (nu är jag då inte tonåring längre, men befinner mig kanske i det stadiet...) som helst. frigörelse. vuxenroll kontra det faktum att man för sina föräldrar alltid kommer att vara barn. det ska nog inte gå helt smärtfritt, men det kan vara en mer eller mindre utdragen och snårig process.