tankar, funderingar, förändringar

sitter och väntar på att pappas kusiner, eller något sådant, ska komma på middag. det är avlägsen släkt som jag bara träffat nån gång i hela mitt liv, men nu är det här nere och ska vara med på den stora hundutställningen som är i helgen och då passar de på att komma och besöka oss. det är med andra ord ingen släkt jag känner, och nu vill jag bara att de ska dyka upp så att det blir mat någon gång. jag vill sällan äta senare än klockan sex - halv sju. blir det det så kommer ångesten krypande och säger att det inte är bra att äta sent, eftersom jag ska klämma in kvällsmålet innan jag går och lägger mig. dessutom är jag hungrig, nu. kan de inte komma snart??
usch, är inte alls nån bra dag idag. den har varit förbannat seg och jag har gått omkring och varit rastlös och smågrinig hela dan. inte blir det bättre till kvällen. äter bara middag här tillsammans, kanske stannar på kaffe men sen åker jag hem till mig igen. känner inte alls för att vara social när ångestnivån är hög, och ju längre de dröjer ju högre stiger den.
jag längtar efter natten så att denna dag äntligen får ett slut, med förhoppning om en bättre morgondag...