tankar, funderingar, förändringar

jag har en förhoppning om att de ska ringa imorrn och tala om att det blivit en plats ledig redan nu i veckan. det fanns en möjlighet att det kunde bli det, fick jag veta förra veckan. så fort de visste säkert skulle de höra av sig, och jag hoppas att de gör det imorrn. hoppet är ju det sista som överger en.
jag ber om räddning. ta mig ur detta helvete. själv är jag oförmögen att stoppa karusellen som nu snurrar i rasande fart. en tanke har fått fäste, om att jag verkligen måste se till att förtjäna en plats på slutenvården om det nu är där jag ska hamna. annars kanske personalen och de andra patienterna undrar vad jag gör där egentligen, som faktiskt kan äta. för äta kan jag göra där. jag har ju inget val. därför är jag livrädd för att jag skulle "råka" gå upp i vikt innan jag kommer dit. då skulle de verkligen undra och kanske inte längre erbjuda mig behandling.
irrationella tankar, jag vet, men de är de som styr.