tankar, funderingar, förändringar

är hemma igen efter en heldag i city. trött men på bra humör då jag haft det toppen. det har varit en dag utan ständiga tankar på mat, capio och sjukdom. för några timmar har jag levt, låtsas att jag varit en frisk normal tjej som alla andra. vi har strosat runt på söder, fikat på en mysig uteservering i solen och spanat på folk i de nyupptäckta kvarteren kring nytorget (ett ställe att rekommendera med annorlunda butiker och charmiga kaféer), shoppat (dock inte jag) och ätit sushi för andra dagen i rad vilket blir rekord för mig. egentligen hade jag sett framemot att gå ut och äta tillsammans på kvällen på nån trevlig restaurang, men de andra var mer sugna på att köpa take away så det blev sushi, vilket jag inte tackade nej till såklart. medger dock att jag hellre hade lagt ut pengar på ett restaurangbesök då det hade varit ett lite lyxigare och bättre avslut på en i övrigt lyckad dag. en del av mig hade fantiserat om tända ljus, ett glas vitt och kanske indisk eller grekisk mat. fantasin skenar lätt iväg...
sådana här dagar, tillfällen, är vad jag behöver fler av. det är detta som är livet, inte den monotona tillvaro jag byggt av falsk trygghet och förutsägbarhet. jag behöver komma ut mer, hitta på saker, vara social och umgås bland andra människor. se att det inte är farligt, att jag klarar av det. idag var visserligen ingen stor utmaning då jag var i sällskap av min syrra och min närmaste kompis, men det är i allafall en början. jag blir glad av att se att jag klarar av att vara social en hel dag, att jag klarar att göra normala saker utan att låta mattankar, oro och ångest få styra hela tiden. visst går det lättare när jag inte har nåt matschema att följa och äter som jag vill, eftersom jag då undertrycker ångesten genom att äta mindre. jag vet att det är fel sätt att hantera det på, men det har blivit mitt dilemma. jag kan inte få ihop ett socialt "normalt" liv med att sköta mitt ätande och se till att jag får i mig det jag behöver. det blir antingen det ena eller det andra... idag blev det sociala som drog det längsta strået, men det behövde jag som ett minne att ta med mig in i den tuffa period som snart börjar. då är det maten som har prioritet nummer ett, allt annat är bara att glömma.