ett annat liv, är det möjligt?
tredje dagen här. känns som tredje veckan, alla gånger. jag vågar inte räkna efter hur många dagar jag sammanlagt spenderat på det här stället. hur många timmar och minutrar jag vistats innanför dessa väggar. varför skulle jag ta reda på det? meningslös fakta. deprimerande fakta.
ny dag nya tag. det är vad jag försöker ha fokus på. blicka framåt. inte haka upp sig på det som varit, inte älta tidigare "misslyckanden" och handlingar. det är en ständig utmaning att inte lyssna till de automatiska tankarna som gör allt för att sänka mig, att säga "stopp!" till sig själv när det börjar spinna på i huvudet. det är nog inte så tokigt att prata högt för sig själv. att bryta tankemönster är ingen lätt uppgift. successivt måste en tanke ersättas med en annan, men de ger sig inte utan kamp. jag måste vara envis, vända min envishet i rätt riktning. sätta hårt mot hårt.
det är ganska deppigt idag. jag vill gå ut och få frisk luft. bara sitta ute en stund, få lite miljöombyte. jag blir så rastlös här inne. växlar mellan att läsa en stund, lösa korsord, sitta framför datorn, pyssla, titta på klockan. så börjar det om. jag får ingen ro i något jag gör. jag gör bara saker för att få tiden att gå. tittar på klockan var femte minut och blir lika besviken varje gång jag upptäckeratt det bara passerat några ynka minuter sen sist. jag hittar ingen mening i tillvaron. det känns som att jag bara flyter omkring utan mål, utan mening.
tankarna mal. vad gör jag här? jag kan ju äta! får ångest över att slösa bort mitt liv på att vara här. tänk var jag hade kunnat vara i livet nu, om jag valt en annan väg. ett annat liv, en annan tid.
är det möjligt?
måste hoppas.
inte blicka bakåt.
framtiden ligger i mina händer.
