tankar, funderingar, förändringar

jag går bara och väntar på att klockan ska bli nio så jag kan gå och lägga mig och den här dan äntligen är över. helgerna är värst här. det är så deprimerande och dött på stället. de flesta är hemma på permission och det är ingen bra personal som jobbar. ensamheten blir extra kännbar och svår att uthärda. vill bara sova bort tiden. andra sover bort hela dagarna, men jag kan inte göra det. för det första vägrar jag ta piller i onödan, och sen så skulle jag omöjligt kunna sovapå natten om jag sovit på dagen. nu är det åtminstone kväll snart. bara söndagen kvar innan det blir ny vecka...
ser framemot besök av föräldrarna imorgon. ett välkommet avbrott i den annars händelslösa tillvaron.
usch, vad jag känner mig negativ, men just nu är humöret nere i botten. ensamhetskänslan tar överhanden och gör mig så ledsen. försöker att inte tänka på framtiden. inte tänka överhuvudtaget, bara uthärda. det kommer att bli bättre, jag måste våga tro och hoppas på det.
jag kommer inte att känna så här för evigt.
stå ut.