hem!
frihet
vad jag längtar efter att få träffa vår hund och borra in ansiktet i hennes päls. sitta och klia henne i soffan. det är så mycket jag längtar efter, vardagliga småsaker men som för mig nu är betydelsefulla händelser. allt jag inte har möjlighet till här, och det är mycket. tänk att få dricka kaffe när jag vill, nybryggt varmt kaffe istället för överblivet kaffe i termos från personalfikat. (jag klagar inte, får väl vara glad att vi överhuvudtaget får kaffe...) en annan sak är att kunna äta i lugn och ro utan att behöva titta på klockan och känna sig stressad.
åh, vad jag längtar hem!
låt eftermiddagen och morgondagen gå fort.
åh va glad jag blev nu när jag läste att du ska få åka hem över dagen..=))
Ta vara på precis varje minut...
Stora kramar
härligt :) de är du värd.
hoppas verkligen de blir bra! kram
yey! Hoppas du får det superbra hemma och att du kämpar på. nu gäller det!
Kram!
Härligt! Hur länge är det tänkt att du ska stanna på avdelningen?
kramar
Absolut inget illa menat nu för jag vet verkligen hur det är att vara instängd sådär MEN du har ändå gjort valet själv. För några veckor sedan ville du inget hellre än att komma till Capio. Jag tycker att du ska ta tillvara på tiden och ta all hjälp du kan och försöka tänka mer positivt. Annars är nog tyvärr risken stor att du är tillbaka där år efter år. Jag är ingen person som är bra på att tänka positivt men när jag väl lyckas så gör det underverk. Många kramar och njut av dagen hemma
Måste försvara dig Johanna..
Hon har gjort valet själv att vara på Capio, men
Varje dag kämpar hon och jag vet (för att hon talat om det för mig personligen) att hon behöver uppfylla vissa krav på framsteg för att få åka hem.
Och jag vet att Johanna behöver detta för att få en del av friska livet.
Man blir inte frisk av att vara instängd på Capio hela tiden. Man måste tränas ut i verkligheten.
Go girl, Johanna!!!
Puss och Kram
