tankar, funderingar, förändringar

under alla dessa år har jag jobbat och lärt mig väldigt mycket om mig själv. i teorin. när det kommer till handling tar det stopp. till viss del har jag även där kunnat göra förändringar, men bara under en viss period, under kontrollerade former och utan att släppa taget helt. det är som att jag inte insett att det är med dessa förändringar jag måste bygga mitt fortsatta liv, inte se det som en begränsad period i livet jag måste leva efter andra regler.
det handlar om mitt liv. ett annat liv. svart på vitt ser jag att det inte fungerar att leva så som jag nu gör. det leder mig rakt ner i fördärvet. ändå är det så svårt att våga sig på en förändring, bryta nya stigar i livsmönstret. det är ju det här livet jag känner till, det ger en viss trygghet. vad väntar i slutet av den andra okända vägen? jag har aldrig riktigt våga se efter, endast tillåtit mig små tjuvkik, alldeles för korta för att få en noggrann bild av vad det innebär och för att kunna vänja mig vid det. tar det emot så flyr jag. flyr tillbaka in i min trygga bubbla dit ingen annan har tillträde. där jag inte har tillgång till mina egna känslor. där jag slipper känna efter.
nu håller inte ens det längre. jag har ingen frizon. känslorna jagar mig även där. jag kommer inte undan, kan inte gömma mig längre. det är taggtråd på alla sidor runt mig. nu kommer jag inte längre undan mig själv. ingen annan kan skydda mig från det som finns inom mig, det som är jag. jag måste våga se det, acceptera det. kanske gör det mindre ont då? eller är det just det här som är livet?