tvkväll med dansk touch

måndagar brukar betyda en hel kväll i soffan framför tvn, så också ikväll. först sjukhuset och sen anna pihl. ett tacksamt disfördriv, men det dålig samvetet lämnar mig ingen ro. det skriker att jag inte gjort mig förtjänt av att vila, att jag måste göra någonting, röra på mig för att bli av med äckelkänslorna som går i vågor. de kommer oftare och starkare, och jag vet att det är för att jag tillåtit dem att ta mer plats. men jag vill inte ha dem i min kropp! vill inte att de ska få styra mitt liv!
imorgon är jag ledig. vädret ska bli värre än idag, med snöslask och bara nmån plusgrad så inte kan jag fördriva dagen med promenad i solen eller genom att sitta ute och läsa. jag får mer ångest inomhus än när jag är utomhus. då känner jag mig iaf lite nyttigare. frisk luft liksom...
ja, ja, morgondagen får bli ett senare problem. först väntar en natts, förhoppningsvis ostörd, sömn. grannen ovanför mig har nämligen en helt annan dygnrytm än mig vilket resulterar i att han är som mest aktiv på natten småtimmar då han klampar runt i sin lägenhet, flyttar möbler och spolar i kranar.
vad jag gnäller! jag har ju faktiskt öronproppar vid sängkanten som jag kan använda. jag har faktiskt makten över mitt eget liv och kan inte skylla på någon annan då jag väljer hur jag ska låta mig påverkas.

Kommentarer
Postat av: ellen

Ja, livet är verkligen en balansgång och bara för att det känns bra ena dagen betyder inte det att man är redo för att lyfta berg. Jag tror att det som är allra svårast (iaf för mig) är att tillåta mig själv att ha en sysselsättning som enbart ger och inte tar. Att jag inte behöver prestera nåt, utan faktiskt bara få vara bland människor några timmar varje dag. Dom dumma tankarna är ju på ett sätt nöjda nu när jag inte har någonting att göra eftersom det bara är ännu ett bevis på att jag inte klarar nånting...
Tycker det var mycket starkt och modigt av dig att leta fram klarinetten igen. Att enbart spela för din egen skull, inte för någon annas och utan en massa krav att öva på ett visst stycke. Det är ett steg i rätt riktning vännen och jag tror att du har både viljan och kraften till att förändra nu. Vi får samla våra krafter och våga tillsammns!
Jag pluggar inget nu men har sökt till sjuksköterska igen till hösten men då här i Gävle.
Hoppas du får sova gott inatt utan en massa klampande från mannen ovanför.
Kramar

2008-04-07 @ 21:51:31
URL: http://litetyrvader.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0