tankar, funderingar, förändringar

mitt hittills självklara sällskap hemma har nu gjort sitt. det är sant som den använda klyschan säger att det inte är förrän någonting försvinner som man märker hur mycket man uppskattar det. nu är det tvn jag pratar om. bildröret har den senaste tiden surrat, hostat och vacklat fram och tillbaka men alltid hållt ut ett tag till med hjälp av lite dunkande på burken. nu orkade den tyvärr inte längre, och det är kolsvart i rutan. ljud, javisst, men ingen bild. och hur kul är det att endast lyssna på tvprogram? jag har i princip alltid tvn påslagen när jag är hemma. den är ett utomodentligt sällskap. det spelar mindre roll vad det är för program, för mig räcker det med lite varierade röster och nåt att slänga lite blickar på då och då. på helgerna är det oftast svt´s vinterstudion som går. jag gillar kommentatorernas röster och så passar det utmärkt att titta på några alpina åk då och då, samtidigt som jag städer eller pysslar med annat. kvällstid rullar nyhetsprogram varvat med underhållning. oftast treans sjukhuset och sen nån serie vid niotiden.
vad ska jag nu ta mig till utan tv? måste ringa pappsen imorrn och höra om han kan hjälpa mig skaffa fram en annan tv snarast, för imorrn är det ju anna pihl.
så, vad gör jag då ikväll? tja, tvn står fortfarande på med sitt ljud så just nu lyssnar jag på tv4 sporten. kanske går bra att lyssna på parlamentet också :)
dagen har iaf varit bra, med solsken och promenerande med vovven.
jag är redo för en ny vecka.