ensamhet
ensamhet.
är det någon känsla jag har svårats att uthärda så är det just ensamheten. den nästlar sig in i varje liten cell i kroppen, biter tag. hårt och skoningslöst. jag kommer inte undan. jag är ensam. alla är vi innerst inne ensam, vi står oss själv närmast. men att finnas och agera i ett sammahang ger mening och gemenskap och en känsla av samhörighet. det balanserar upp den inre ensamheten.
till viss del måste jag lära mig att stå ut med mig själv. bara jag. trivas i mitt eget sällskap. ha tillit till mig själv. ge mig själv det jag behöver. ingen annan kan finnas till för att tillgodose mina behov. det kan bara jag göra.
vägen till att stå ut med sin egen ensamhet och sig själv tror jag kan gå genom just gemenskap och tillhörighet. ingenting här i världen existerar utan sin motsats. ett ständigt samspel, en växelverkan.
balans.
är det någon känsla jag har svårats att uthärda så är det just ensamheten. den nästlar sig in i varje liten cell i kroppen, biter tag. hårt och skoningslöst. jag kommer inte undan. jag är ensam. alla är vi innerst inne ensam, vi står oss själv närmast. men att finnas och agera i ett sammahang ger mening och gemenskap och en känsla av samhörighet. det balanserar upp den inre ensamheten.
till viss del måste jag lära mig att stå ut med mig själv. bara jag. trivas i mitt eget sällskap. ha tillit till mig själv. ge mig själv det jag behöver. ingen annan kan finnas till för att tillgodose mina behov. det kan bara jag göra.
vägen till att stå ut med sin egen ensamhet och sig själv tror jag kan gå genom just gemenskap och tillhörighet. ingenting här i världen existerar utan sin motsats. ett ständigt samspel, en växelverkan.
balans.
att dela
efter en tids fundering och övervägande har jag kommit fram till att jag ska återuppta bloggandet.
varför? bloggar jag för min egen skull och vad skulle det i såfall ge mig? det är frågor jag har tittat närmare på och försökt besvara för mig själv. jag skriver ju redan dagbok, ett sätt att ventilera mina tankar och få ur mig det jag bär på inombords. till det tror jag dock att bloggandet kan bli ett komplement, då det är skillnad på att skriva enbart för sig själv och att skriva för läsare, ord som blir synliga för andra. jag är vanligtvis en ganska inåtbunden och privat person, svår att komma när inpå livet. jag håller hårt på min integritet. det är, tyvärr, inte så lätt att lära känna mig på riktigt. att blogga ser jag som en övning i att våga släppa på den här muren jag byggt upp runtomkring mig själv. våga blotta mig för andra, våga dela med mig av det jag bär på och lära mig att hantera den respons/reaktioner jag får ifrån andra.
samtidigt har jag fått ut så mycket av att ta del av andras bloggar. jag är både glad och tacksam över att så många väljer att dela med sig av sina innersta tankar och känslor. att känna igen sig i dem ger en slags lättnad i sin egen själ. ni vet; delad glädje dubbel glädje, delad sorg hälften så stor sorg. tror det ligger nåt i det...
detta är några av anledningarna till att jag återigen börjar skriva här på bloggen, som legat djupt vilandes i mer än ett år.
jag får se hur det utvecklas, vart det leder den här gången.
det ska vara ett kravlöst skrivande.
varför? bloggar jag för min egen skull och vad skulle det i såfall ge mig? det är frågor jag har tittat närmare på och försökt besvara för mig själv. jag skriver ju redan dagbok, ett sätt att ventilera mina tankar och få ur mig det jag bär på inombords. till det tror jag dock att bloggandet kan bli ett komplement, då det är skillnad på att skriva enbart för sig själv och att skriva för läsare, ord som blir synliga för andra. jag är vanligtvis en ganska inåtbunden och privat person, svår att komma när inpå livet. jag håller hårt på min integritet. det är, tyvärr, inte så lätt att lära känna mig på riktigt. att blogga ser jag som en övning i att våga släppa på den här muren jag byggt upp runtomkring mig själv. våga blotta mig för andra, våga dela med mig av det jag bär på och lära mig att hantera den respons/reaktioner jag får ifrån andra.
samtidigt har jag fått ut så mycket av att ta del av andras bloggar. jag är både glad och tacksam över att så många väljer att dela med sig av sina innersta tankar och känslor. att känna igen sig i dem ger en slags lättnad i sin egen själ. ni vet; delad glädje dubbel glädje, delad sorg hälften så stor sorg. tror det ligger nåt i det...
detta är några av anledningarna till att jag återigen börjar skriva här på bloggen, som legat djupt vilandes i mer än ett år.
jag får se hur det utvecklas, vart det leder den här gången.
det ska vara ett kravlöst skrivande.
ridterapi
fick följa med till 4H på utflykt i förmiddags. det är det bästa som händer här, och gör hela ens dag om man har turen att få åka. vädret var visserligen inte det bästa, men det regnade iaf inte på oss. atmosfären, omgivningen och djuren sammantaget gör att det till en idyll. det är som att komma ut på landet, vardagen försvinner, och man kliver tillfälligt in i en annan värld. vi fick rida en sväng för första gången. rida är kanske att ta i, det handlade om att skritta en skogstur, men bara det var härligt. blev påmind om hur roligt jag tycker det är att rida. skulle mer än gärna börja göra det när jag mår bättre, men jag vill absolut inte gå på ridskolan och trava runt i nåt ridhus utan istället rida på ett mer avslappnat sätt utan krav eller prestationer. läste lite om ridterapi på nätet, och det verkar vara en metod som börjar användas mer och mer för alla möjliga diagnoser, bl a ätstörningar och stressrelaterade sjukdomar. att umgås med djur överhuvudtaget tror jag absolut har god effekt för självkänslan. det är kravlös kärlek. bara jag tänker på hur vovven kommer rusande emot en när jag kommer hem på besök gör mig alldeles varm i hjärtat av kärlek. tänk att någon kan bli så glad av att se mig.
eftermiddagen har varit grå och rätt dyster. stämningen på avdelningen är i botten, och det påverkar även mig. dystra miner sprider en grå dimma. försöker hitta mina egna luckor i molntäcket.
eftermiddagen har varit grå och rätt dyster. stämningen på avdelningen är i botten, och det påverkar även mig. dystra miner sprider en grå dimma. försöker hitta mina egna luckor i molntäcket.
att lyckas eller misslyckas
måndag igen. segt så här i början av veckan, men vem tycker inte det. har haft en bra helg så jag har inget att klaga på.
blev en heldagstrip till uppsala igår och dejt med en kompis. väldigt trevligt! fika på mysiga café linné, massa prat och lite strosande i höstsolen längs fyrisån. i uppsala ska jag plugga, det har jag sagt länge. en sån fin stad, lagom stor men med stort utbud av både aktiviteter och affärer. frågan är alltså inte längre var, utan vad och när jag ska ta mig i kragen och läsa vidare. skaffa mig en riktig utbildning. göra någonting vettigt av mitt liv istället för att gå på bidrag och vara en belastning för samhället och människor i min närhet. jag får smått ångest när jag tänker på hur många år som gått utan att jag tagit tillvara på dem och utvecklats, bildat mig, skaffat mig livserfarenhet och sett mig omkring i världen. det är så mkt jag vill göra att det blir mig övermäktigt. istället har jag sett till att springa runt i mitt eget ekorrhjul där jag inte behöver konfronteras med livet, med alla drömmar och möjligheter. möjligheter att misslyckas. det är vad som skrämmer mig.
vem avgör vad som är ett misslyckande?
blev en heldagstrip till uppsala igår och dejt med en kompis. väldigt trevligt! fika på mysiga café linné, massa prat och lite strosande i höstsolen längs fyrisån. i uppsala ska jag plugga, det har jag sagt länge. en sån fin stad, lagom stor men med stort utbud av både aktiviteter och affärer. frågan är alltså inte längre var, utan vad och när jag ska ta mig i kragen och läsa vidare. skaffa mig en riktig utbildning. göra någonting vettigt av mitt liv istället för att gå på bidrag och vara en belastning för samhället och människor i min närhet. jag får smått ångest när jag tänker på hur många år som gått utan att jag tagit tillvara på dem och utvecklats, bildat mig, skaffat mig livserfarenhet och sett mig omkring i världen. det är så mkt jag vill göra att det blir mig övermäktigt. istället har jag sett till att springa runt i mitt eget ekorrhjul där jag inte behöver konfronteras med livet, med alla drömmar och möjligheter. möjligheter att misslyckas. det är vad som skrämmer mig.
vem avgör vad som är ett misslyckande?
middag i kista
rörig vecka. ingen ordning riktigt, känns det som. men nu har halva gått iaf och jag börjar se framåt mot helgen. har en dejt inplanerad med en kompis, vilket känns jättekul. det är bra att jag aktivt hittar på saker när jag är "ledig", och inte bara driver runt hemma. livet kommer inte ordna sig av sig själv, jag måste aktivt jobba för att bygga upp det igen. vårda de relationer och kontakter jag redan har, samt så småningom även knyta nya kontakter. då inte bara vänskapliga...
dagens happening är en utflykt till kista. vi blir ett gäng som snart åker iväg och ska käka där. ska bli trevligt, att få göra något normalt och komma härifrån. visst finns det en gnutta osäkerhet och oro i situationen, men det är därför jag behöver träna på det. det ska vara ett nöje att gå ut och äta, och jag har redan börjat skaffa mig sådana positiva erfarenheter med helgen i färskt minne. sen blir det ju alltid lite annat när man är ett gäng med samma svårigheter som går ut tillsammans, inte lika avslappnat och naturligt som det är för "normala" människor. samtidigt kan det vara positivt då vi stöttar varandra, för just nu är vi ett sammansvetsat gäng som är här och det betyder mkt.
dagens happening är en utflykt till kista. vi blir ett gäng som snart åker iväg och ska käka där. ska bli trevligt, att få göra något normalt och komma härifrån. visst finns det en gnutta osäkerhet och oro i situationen, men det är därför jag behöver träna på det. det ska vara ett nöje att gå ut och äta, och jag har redan börjat skaffa mig sådana positiva erfarenheter med helgen i färskt minne. sen blir det ju alltid lite annat när man är ett gäng med samma svårigheter som går ut tillsammans, inte lika avslappnat och naturligt som det är för "normala" människor. samtidigt kan det vara positivt då vi stöttar varandra, för just nu är vi ett sammansvetsat gäng som är här och det betyder mkt.
igenom, inte runt
solen skiner och jag kan bara önska att jag vore där utanför. ute i livet. inte in denna skyddade bubbla. jag vill så mycket mer.
om det fanns ett piller som kunde göra mig frisk skulle jag utan att tveka ta det. bara jag slapp den långa mödosamma vägen dit.
en väg kantad av ångest, rädsla, sorg och tvivel.
men också med korta glimtar av hoppfullhet, längtan och drömmar.
jag vill så mycket. jag vill inte vara där jag nu befinner mig. tyvärr kan jag inte trolla mig härifrån, till ett annat skede i livet. dit kommer jag bara när det är dags. ingen del av livet går att hoppa över. allt ska man gå igenom.
vägen ut ur någonting är alltid igenom. inte runt.
att man sen tvivlar på om man kommer att klara av att ta sig igenom, eller fastna på vägen, det är en annan fråga.
om det fanns ett piller som kunde göra mig frisk skulle jag utan att tveka ta det. bara jag slapp den långa mödosamma vägen dit.
en väg kantad av ångest, rädsla, sorg och tvivel.
men också med korta glimtar av hoppfullhet, längtan och drömmar.
jag vill så mycket. jag vill inte vara där jag nu befinner mig. tyvärr kan jag inte trolla mig härifrån, till ett annat skede i livet. dit kommer jag bara när det är dags. ingen del av livet går att hoppa över. allt ska man gå igenom.
vägen ut ur någonting är alltid igenom. inte runt.
att man sen tvivlar på om man kommer att klara av att ta sig igenom, eller fastna på vägen, det är en annan fråga.
vilken kväll
vilken kväll!
några timmar av fullkomlig närvaro, god mat och underbar sång. helen sjöholm stal hela showen. det var hon som bar hela storyn och hade de flesta sångnumren. vilken röst! det var bra att jag hade lyssnat in mig lite på låtarna innan, så att jag kände igen dem. alltid roligare när man kan sjunga med inombords.
två glas vin räcker för att jag ska bli lite lite glad och släppa på den hårda kontrollen jag annars har på mig själv. märker att jag kan må bra av att dricka ibland av just den anledningen. då känns livet lite lättre, mindre allvarligt, och det jagar även mattankar på vad jag får äta och inte på flykt. i efterhand är jag nöjd med mig själv, att jag unnade mig att äta och dricka som de andra igår och kunde njuta av det.
jag tror det är viktigt att göra sådana här saker med jämna mellanrum, både för att stärka den egna självkänslan om att jag faktiskt är värd att unna mig och ha roligt, samt för att uppleva och få små glimtar av att livet inte bara är en kamp utan rätt härligt emellanåt.
samla på de positiva minnena för att skapa mig en annan bild av hur det är att leva i "det vanliga" livet, en mer nyanserad bild. det finns både ljusa och mörka stunder. det ena kan inte existera utan det andra.
några timmar av fullkomlig närvaro, god mat och underbar sång. helen sjöholm stal hela showen. det var hon som bar hela storyn och hade de flesta sångnumren. vilken röst! det var bra att jag hade lyssnat in mig lite på låtarna innan, så att jag kände igen dem. alltid roligare när man kan sjunga med inombords.
två glas vin räcker för att jag ska bli lite lite glad och släppa på den hårda kontrollen jag annars har på mig själv. märker att jag kan må bra av att dricka ibland av just den anledningen. då känns livet lite lättre, mindre allvarligt, och det jagar även mattankar på vad jag får äta och inte på flykt. i efterhand är jag nöjd med mig själv, att jag unnade mig att äta och dricka som de andra igår och kunde njuta av det.
jag tror det är viktigt att göra sådana här saker med jämna mellanrum, både för att stärka den egna självkänslan om att jag faktiskt är värd att unna mig och ha roligt, samt för att uppleva och få små glimtar av att livet inte bara är en kamp utan rätt härligt emellanåt.
samla på de positiva minnena för att skapa mig en annan bild av hur det är att leva i "det vanliga" livet, en mer nyanserad bild. det finns både ljusa och mörka stunder. det ena kan inte existera utan det andra.
my fair lady
ikväll ska jag gå på musikal. tralalala.
jag är glad!
tänk att humöret kan svänga så från den ena dan till den andra. igår var jag tillfälligt på väg att kasta in handduken. den värsta dan på riktigt länge, men även de jobbigaste känslorna går över.
var i känslan. acceptera den. släpp den.
har haft en svacka den senaste veckan, översköljd av hopplöshet och värdelöshetskänslor. livet går i berg och dalar. jag hoppas att jag nått botten för den här gången.
ikväll ska jag njuta av bra underhållning, utan en tanke på morgondagen.
jag är glad!
tänk att humöret kan svänga så från den ena dan till den andra. igår var jag tillfälligt på väg att kasta in handduken. den värsta dan på riktigt länge, men även de jobbigaste känslorna går över.
var i känslan. acceptera den. släpp den.
har haft en svacka den senaste veckan, översköljd av hopplöshet och värdelöshetskänslor. livet går i berg och dalar. jag hoppas att jag nått botten för den här gången.
ikväll ska jag njuta av bra underhållning, utan en tanke på morgondagen.
att unna sig
torsdagen har följt i gårdagens spår. kanske lite bättre humörmässigt, annars har det om möjligt varit än mer grått och regnigt. det märks oundvikligt att det går mot vintertid. det är så mörkt inomhus sådana här dagar med regntunga skyar. dagsljuset uteblir. jag som är i behov av ljusterapi...
hela den här veckan har varit ovanligt lång. försöker hitta något att slå död på de sista timmarna av torsdagen med, så att det kan få bli fredag och sen helg. ser verkligen framemot den, då jag ska på musikal på lördag. älskar musikaler! är glad att jag inte gav bort min biljett ändå. mitt snåla sida talade för det, att jag inte var värd att slänga ut 600 spänn på ett nöje till mig själv. men eftersom jag ändå betalat för den för längesen så beslutade jag mig för att behålla den. det var längesen jag gjorde något för min skull, roade mig. därför blir det extra betydelsefullt. ska gå på restaurang innan också, blir en riktig helkväll inne i stan. lyxigt! längtar.
det är nog en av anledningarna till att veckan gått så sakta, att jag har något planerat att se framemot i helgen. den som väntar på nåt gott...
nu ska jag försöka läsa lite dn på nätet för att bli lite allmänbildad och inte känna mig helt utanför världen när jag är härinne. annars är det så lätt att skärma av sig från omvärlden, men jag tror att det är fel väg att gå. ju mer jag gör skillnad på livet här och hemma, desto svårare blir det att överföra det jag lär mig här till vardagen hemma. därför är det lika bra att bygga broar på alla plan, försöka knyta ihop mina nu skilda vardagar.
bad day
morgonen har inte börjat bra. alla verkar ha en dålig dag, och det får lätt större proportioner när vi lever så pass nära inpå varandra som vi gör här. man påverkas vare sig man vill eller inte. likaså påverkar jag andra, även fast jag försöker hålla mina känslor för mig själv. idag är en sån dag, då jag bara vill vara ifred. stänga in mig på rummet, eller ännu hellre gå i ide för att senvakna upp på en annan plats i en annan tid. helst i en annan kropp också.
tro
att tiden kan gå så här långsamt! det har varit tisdag en hel vecka känns det som. dagen sniglar sig fram. jag är rastlös och orolig. undrar hur det ska gå. kan bara hoppas. acceptera och ha tillit till livet. att vad som än sker, har det en mening även fast den inte är synlig just nu.
det handlar om tro. tron på något större. på att vi är mer än detta.
jag tror att alla skulle må bra av att ha en tro. inte religion, men en tro.
en tro på livet.
en tro på en mening med våra liv.
vad gör vi annars här? varför kämpar vi oss annars genom livet?
acceptans och mod
bara för att ha nåt att göra och få kvällen att gå har jag sysselsatt mig med att färga håret. kan behövas nu under den mörka årstiden, när håret tappar all glans och bara blir tråkigt råttfärgat och livlöst. jag kan försöka pigga upp mig lite, om inte inifrån så i allafall utifrån. det kan behövas efter en dag som denna, då jag gått omkring och varit konstant lättretlig och irriterad utan egentlig orsak. ingen orsak jag kan sätta fingret på. kommer bara en sån där grå tät dimma över mig. vill gå och lägga mig, glömma mitt patetiska liv och sova i hundra år.
men vem är jag att ha rätt att klaga? jag ska vara tacksam över det jag har. för jag är rik, om jag väljer att se det och fundera över mina värderingar i livet. jag har fortfarande val och makt över mitt liv.
det är inte alla förunnat. därför är det dags att inse värdet i att ha möjligheten att styra sitt eget liv i den riktning jag önskar. ännu står inga fysiska hinder eller yttre omständigheter i vägen. bara mina mentala hinder, som jag själv byggt upp men som bara jag själv också kan rasera.
fysiska naturlagar är inte lika lätta att forcera. man rår inte över allt. egentligen inte över mycket alls. kroppen är ett mysterium, så även hela livet. när saker plötsligt sker blir man varse om det, att det krävs en accepterande inställning till livet.
giv mig mod att förändra det jag kan,
styrka att acceptera det jag inte kan förändra,
och vishet att inse skillnaden.
men vem är jag att ha rätt att klaga? jag ska vara tacksam över det jag har. för jag är rik, om jag väljer att se det och fundera över mina värderingar i livet. jag har fortfarande val och makt över mitt liv.
det är inte alla förunnat. därför är det dags att inse värdet i att ha möjligheten att styra sitt eget liv i den riktning jag önskar. ännu står inga fysiska hinder eller yttre omständigheter i vägen. bara mina mentala hinder, som jag själv byggt upp men som bara jag själv också kan rasera.
fysiska naturlagar är inte lika lätta att forcera. man rår inte över allt. egentligen inte över mycket alls. kroppen är ett mysterium, så även hela livet. när saker plötsligt sker blir man varse om det, att det krävs en accepterande inställning till livet.
giv mig mod att förändra det jag kan,
styrka att acceptera det jag inte kan förändra,
och vishet att inse skillnaden.
drömtydning
sitter och försöker se på veckans avsnitt av sjukhuset på tv3, men det går så fruktansvärt segt att ladda dem. tror jag ger upp det försökety snart. förstör ju hela programmet när det hackar. jag har faktiskt spelat in dem på dvdn hemma hos mamma och pappa och kan se dem imorrn egentligen. får väl slå på idol eller vad det nu annars är på tv istället. imorrn blir iaf en eftermiddag att se på allt inspelat. housewives är prio ett!
en patient som är på avdelningen var tydligen med i veckans avsnitt av sjukhuset, då hon tidigare var inlagd där. lite skumt att hon är med i tv, samtidigt som ingen av oss andra på avdelningen har sett henne eftersom hon är sängliggande på sitt rum. vi hör henne med jämna mellanrum, men vet inte alls vem hon är.
har sovit jättedåligt inatt och bara drömt en massa knasigt. undrar var man får allt ifrån och hur det kommer sig att man kokar ihop de mest bisarra sakerna till en enda röra. ibland efter att ha upplevt sådana nätter är man nästan mer slut i huvudet när man vaknar än när man gick och lade sig. så känns det idag. ska bli skönt att sova i sin egen säng ikväll. sovmorgon imorgon bitti. hoppas att vakna till solens strålar på trädtopparna. imrogon ska bli en bättre dag än denna.
en patient som är på avdelningen var tydligen med i veckans avsnitt av sjukhuset, då hon tidigare var inlagd där. lite skumt att hon är med i tv, samtidigt som ingen av oss andra på avdelningen har sett henne eftersom hon är sängliggande på sitt rum. vi hör henne med jämna mellanrum, men vet inte alls vem hon är.
har sovit jättedåligt inatt och bara drömt en massa knasigt. undrar var man får allt ifrån och hur det kommer sig att man kokar ihop de mest bisarra sakerna till en enda röra. ibland efter att ha upplevt sådana nätter är man nästan mer slut i huvudet när man vaknar än när man gick och lade sig. så känns det idag. ska bli skönt att sova i sin egen säng ikväll. sovmorgon imorgon bitti. hoppas att vakna till solens strålar på trädtopparna. imrogon ska bli en bättre dag än denna.
fruarna är tillbaka
de sista fina höstdagarna nu, och jag kan inte vara ute och njuta av solen. rastlös av att sitta inne, men jag får skylla mig själv. hade kunnat följa med på utflykten till 4H nu på förmiddagen, men jag gav min plats till en tjej som aldrig varit där förut istället. ser det som en träning i att vara mindre egoistisk. jag överlever nog förmiddagen ändå, även fast tiden går sakta och det är helt dött på avdelningen. idag kommer ännu en ny patient, och därmed är det så fullt som det kan bli. har aldrig varit med om att det varit max antal förut. lite jobbigt med så mkt folk, och ju fler patienter ju mindre tid har personalen för var och en. ja, ja, jag kämpar mot att få gå över till dagvården så snart som möjligt istället. inte för att det är så mkt bättre där, men iaf lite mer friskinriktat och mer samtal (förhoppningsvis).
ikväll börjar desperate housewives igen, men här finns inga andra kanaler utöver skogstv, dvs ettan, tvåan och fyran. får vänta till helgen då jag kommer hem och kan se på reprisen. den som väntar på nåt gott...
ikväll börjar desperate housewives igen, men här finns inga andra kanaler utöver skogstv, dvs ettan, tvåan och fyran. får vänta till helgen då jag kommer hem och kan se på reprisen. den som väntar på nåt gott...
värmeljus och lena ph
sitter hemma hos mig och diggar lite till lena ph och orup på tvn. oavsett om jag gillar deras låtar eller ej kan jag inte låta bli att digga med. de gör såna låtar som verkligen fastnar på hjärnan. duktiga artister helt klart. tycker hon är lite tuff, lena ph. hon kör sitt eget race.
vad dagen har gått fort. inte blev det så fint väder som jag hoppats på, men helgen är förvisso inte slut än. söndagen återstår och enligt senaste väderleksrapporten ska det bli sol imorrn. var en sväng på biblioteket på förmiddagen för att låna lite nya böcker. det går åt en hel del läsning när jag sitter och åker fram och tillbaka, om än bara på helgerna. så småningom blir det ju till att pendla varje dag... kan starkt rekommendera flyga drake, som jag precis läst ut. tänkte låna en fristående fortsättning som samma författare gett ut, men den var inte helt oväntat utlånad så det fick bli två andra böcker istället. planerar att sätta mig ute på förmiddagen imorrn och läsa med solen i ansiktet. det är frustrerande att tvingats vara inne de fina sensommardagarna som varit, när man vet att det nu dröjer flera månader tills det blir sommar igen. får ta tillvara på den lilla sol som återstår. solen är för mig en viktig faktor för mitt humör och välmående. likaså att vara ute i naturen. följde med mamma och plockade svamp på eftermiddagen. vi hittade ganska mycket höstkantareller och en och annan svart trumpetsvamp, som jag lärde mig känna igen. annars håller jag mig till kantarellerna... svamp är bland det godaste som finns att äta på hösten, särskilt när man plockat den själv!
en av de bra sakerna med hösten, och mörkret, är att det blir tid för att tända ljus. det höjer mysfaktorn radikalt. det första jag gör när jag kommer in i min lägenhet på kvällen är att tända lite värmeljus för att det ska kännas lite mer ombonat och hemtrevligt. det är nåt speciellt med skenet från en ljuslåga. sen så tycker jag om lukten, eller snarare oset, när de slockar!
vad dagen har gått fort. inte blev det så fint väder som jag hoppats på, men helgen är förvisso inte slut än. söndagen återstår och enligt senaste väderleksrapporten ska det bli sol imorrn. var en sväng på biblioteket på förmiddagen för att låna lite nya böcker. det går åt en hel del läsning när jag sitter och åker fram och tillbaka, om än bara på helgerna. så småningom blir det ju till att pendla varje dag... kan starkt rekommendera flyga drake, som jag precis läst ut. tänkte låna en fristående fortsättning som samma författare gett ut, men den var inte helt oväntat utlånad så det fick bli två andra böcker istället. planerar att sätta mig ute på förmiddagen imorrn och läsa med solen i ansiktet. det är frustrerande att tvingats vara inne de fina sensommardagarna som varit, när man vet att det nu dröjer flera månader tills det blir sommar igen. får ta tillvara på den lilla sol som återstår. solen är för mig en viktig faktor för mitt humör och välmående. likaså att vara ute i naturen. följde med mamma och plockade svamp på eftermiddagen. vi hittade ganska mycket höstkantareller och en och annan svart trumpetsvamp, som jag lärde mig känna igen. annars håller jag mig till kantarellerna... svamp är bland det godaste som finns att äta på hösten, särskilt när man plockat den själv!
en av de bra sakerna med hösten, och mörkret, är att det blir tid för att tända ljus. det höjer mysfaktorn radikalt. det första jag gör när jag kommer in i min lägenhet på kvällen är att tända lite värmeljus för att det ska kännas lite mer ombonat och hemtrevligt. det är nåt speciellt med skenet från en ljuslåga. sen så tycker jag om lukten, eller snarare oset, när de slockar!
FK
Hur länge ska man orka, och hur länge ska man behöva vänta? Jag är väl medveten om att Försäkringskassan är ett kapitel för sig och att man inte ska ha för höga förväntingar på dem, men nu blir jag snart gråtfärdig.
Efter att återigen ha fixat fram nytt läkarintyg och skickat in det, då de inte hört av sig eller behandlat mitt ärende, får jag äntligen tag i "min" handläggare idag efter typ 25 försök i telefonen. Då får jag veta att det jag skickat in fortfarande inte duger, att de vill ha ett mer specificerat läkarutlåtande och inte läkarintyg. Kunde hon inte ha sagt det förra gången jag pratade med henne, och fick veta att jag behövde skaffa fram ett nytt läkarintyg för att det då var en annan detalj som inte var fullständig?? Jag blir vansinnig! Kan ju inte gå hur länge som helst utan inkomst. 4 månader är tillräckligt. Sen vet jag ju att när de till slut har alla godkända handlingar inne, ska de skickas runt till tio olika instanser innan ett definitivt beslut är fattat. Jag vet ännu inte om jag ens blir berättigad till nån ersättning. Tröstlöst. Just nu känner jag mig gråtfärdig.
Det förstörde hela min dag. Allt känns bara så hopplöst. Jag har jagat läkare åt höger och vänster, skickat in intyg på intyg de senaste två månaderna och allt förgäves visar det sig eftersom de ändå inte är nöjda. Vad är det som inte framgår?? Jag har själv läst igenom intygen och det är skrivet svart på vitt hur min arbetssituation ser ut just nu(=obefintlig). Är det så svårt att förstå att man inte kan arbeta när man är inlagd på sjukhus?
Andas in. Andas ut.
Efter att återigen ha fixat fram nytt läkarintyg och skickat in det, då de inte hört av sig eller behandlat mitt ärende, får jag äntligen tag i "min" handläggare idag efter typ 25 försök i telefonen. Då får jag veta att det jag skickat in fortfarande inte duger, att de vill ha ett mer specificerat läkarutlåtande och inte läkarintyg. Kunde hon inte ha sagt det förra gången jag pratade med henne, och fick veta att jag behövde skaffa fram ett nytt läkarintyg för att det då var en annan detalj som inte var fullständig?? Jag blir vansinnig! Kan ju inte gå hur länge som helst utan inkomst. 4 månader är tillräckligt. Sen vet jag ju att när de till slut har alla godkända handlingar inne, ska de skickas runt till tio olika instanser innan ett definitivt beslut är fattat. Jag vet ännu inte om jag ens blir berättigad till nån ersättning. Tröstlöst. Just nu känner jag mig gråtfärdig.
Det förstörde hela min dag. Allt känns bara så hopplöst. Jag har jagat läkare åt höger och vänster, skickat in intyg på intyg de senaste två månaderna och allt förgäves visar det sig eftersom de ändå inte är nöjda. Vad är det som inte framgår?? Jag har själv läst igenom intygen och det är skrivet svart på vitt hur min arbetssituation ser ut just nu(=obefintlig). Är det så svårt att förstå att man inte kan arbeta när man är inlagd på sjukhus?
Andas in. Andas ut.
vacker höstskrud
förmiddagen har gått fort tack vare att jag fick följa med på utflykt till uppsala. vilken vacker stad det är. det är verkligen de finaste av höstdagar nu, när löven på träden skiftar i olika nyanser av rödorange och solen skiner. synd att jag inte kan ta tillvara på dem genom att vara ute, men jag får njuta av ljuset genom fönstret och förhoppningsvis på helgerna.
älskar hösten den här tiden. klar, krispig luft, prasslande löv på marken och frost i gräset. så friskt! tänk vad tråkigt om vi inte hade dessa årstider. jag lär mig att mer och mer uppskatta skiftningarna, t o m vintern har jag börjat att så smått se det positiva i, trots att jag avskyr allt vad kyla och mörker heter.
vet inte riktigt vad jag ska göra av denna eftermiddag. känner mig rätt oinspirerad och rastlös. ska nog ta mig i kragen och göra klart en present till mina små kusiner så att jag kan skicka iväg paketet någon gång, lagom till födelsedagen. det är alltid roligare att pyssla om det man gör har en mening och avsikt. om inte annat kan jag ju inbilla mig det, sen vet jag ju aldrig om de ens tycker om det jag gör eller kommer att använda det :p
älskar hösten den här tiden. klar, krispig luft, prasslande löv på marken och frost i gräset. så friskt! tänk vad tråkigt om vi inte hade dessa årstider. jag lär mig att mer och mer uppskatta skiftningarna, t o m vintern har jag börjat att så smått se det positiva i, trots att jag avskyr allt vad kyla och mörker heter.
vet inte riktigt vad jag ska göra av denna eftermiddag. känner mig rätt oinspirerad och rastlös. ska nog ta mig i kragen och göra klart en present till mina små kusiner så att jag kan skicka iväg paketet någon gång, lagom till födelsedagen. det är alltid roligare att pyssla om det man gör har en mening och avsikt. om inte annat kan jag ju inbilla mig det, sen vet jag ju aldrig om de ens tycker om det jag gör eller kommer att använda det :p
insikt
helgen har varit ett skönt break i den annars ganska monotona vardagen. känner mig redo för en ny vecka, vad den nu har att erbjuda. det återstår att se.
konstigt nog sover jag sämre hemma än vad jag gör här. ett symptom på att man blivit hospitaliserad? första natten hemma när jag kommer hem på permis har jag sovit uruselt. bara legat och vänt och vridit på mig, får ingen ro i huvudet eller kroppen. det satte sina spår på lördagen, då jag gick omkring i ett halvsovande tillstånd och väntade på att det skulle bli kväll. det är jobbigt att vara trött, men inte kunna sova. jag kan omöjligt lägga mig och vila en stund på dagen heller, det hjälper inte. sov dock bättre andra natten och kunde ta igen den missade sömnen och därmed vara piggare på söndagen. när jag inte får flera nätter i rad på samma ställe hinner jag inte riktigt ställa om mig. nu är det ju nätterna här på avdelningen som har blivit rutin, och de hemma mer sällsynta. det ska bli ändring på det. förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag kan gå över till dagvården, och "flytta" hem igen på riktigt. nu bor jag i resväska på helgen. ingen idé att packa upp necessären och grejerna eftersom de ska packas ner igen nästa dag. känns lite som att jag är på besök i mitt eget hem.
blev väldigt glad över en present jag fick av mamma och pappa igår, som kommer att vara en bra hjälp på vägen mot friskhet. med den elimineras genast en stor del av den tankeverksamhet som jag kan ägna åt bättre saker. jag slutar inte att förvånas över hur klok och insiktsfull mamma jag har, som osvikligen står vid min sida.
ser med nyfikenhet och inspiration framemot nästa helg då jag ska inviga den.
än är det dock bara måndag, med fem dagar framför mig att ta mig igenom och göra det bästa utav.
konstigt nog sover jag sämre hemma än vad jag gör här. ett symptom på att man blivit hospitaliserad? första natten hemma när jag kommer hem på permis har jag sovit uruselt. bara legat och vänt och vridit på mig, får ingen ro i huvudet eller kroppen. det satte sina spår på lördagen, då jag gick omkring i ett halvsovande tillstånd och väntade på att det skulle bli kväll. det är jobbigt att vara trött, men inte kunna sova. jag kan omöjligt lägga mig och vila en stund på dagen heller, det hjälper inte. sov dock bättre andra natten och kunde ta igen den missade sömnen och därmed vara piggare på söndagen. när jag inte får flera nätter i rad på samma ställe hinner jag inte riktigt ställa om mig. nu är det ju nätterna här på avdelningen som har blivit rutin, och de hemma mer sällsynta. det ska bli ändring på det. förhoppningsvis dröjer det inte länge innan jag kan gå över till dagvården, och "flytta" hem igen på riktigt. nu bor jag i resväska på helgen. ingen idé att packa upp necessären och grejerna eftersom de ska packas ner igen nästa dag. känns lite som att jag är på besök i mitt eget hem.
blev väldigt glad över en present jag fick av mamma och pappa igår, som kommer att vara en bra hjälp på vägen mot friskhet. med den elimineras genast en stor del av den tankeverksamhet som jag kan ägna åt bättre saker. jag slutar inte att förvånas över hur klok och insiktsfull mamma jag har, som osvikligen står vid min sida.
ser med nyfikenhet och inspiration framemot nästa helg då jag ska inviga den.
än är det dock bara måndag, med fem dagar framför mig att ta mig igenom och göra det bästa utav.
förändringar
ska snart åka iväg och klippa mig. det är så skönt att få sjunka ner i frisörstolen och låta dem hålla på med håret. jag njuter av det, att bli ompysslad för en stund. det värsta jag vet är därför frisörer som pratar i ett, utan att ha något vettigt att säga för den delen. som inte kan låta mig sitta där i tystnaden, bara vara och njuta av stunden. hoppas innerligen att det är en hänsynsfull och tyst frisör jag hamnar hos den här gången. ska inte göra nåt drastiskt utan bara toppa mig. som vanligt. tryggt och tråkigt. det är jag i ett nötskal. tar sällan ut svängarna eller vågar prova nåt nytt. nej, jag kör på det gamla vanliga och säkra. har haft samma frisyr i urminnes tider, och det lär inte bli någon förändring idag heller.
jag har nog med förändringar inom andra områden i livet just nu.
äntligen ser jag lite blå himmel skymta fram mellan molnen! kanske blir lite sol i eftermiddag ändå, så att jag kan sitta ute?
jag har nog med förändringar inom andra områden i livet just nu.
äntligen ser jag lite blå himmel skymta fram mellan molnen! kanske blir lite sol i eftermiddag ändå, så att jag kan sitta ute?
min kropp, en framtida vän?
bara att inse, kroppen är ingen maskin som man kan programmera in att göra som man vill. den är inte så förutsägbar som man skulle kunna önska. måste ha tillit till att det blir bra i slutändan, släppa på kontrollen. vågar jag lita och lyssna till kroppen kommer den att sköta sig själv på bästa sätt. jag har fortfarande lång bit kvar när det kommer till att bli vän med kroppen och ge den det utrymme den behöver. jag behöver inte ha den i ett järngrepp, den sköter sig bäst själv. kanske det den försöker säga till mig nu. ha tålamod. ha tillit. den gör på sitt sätt, jag kan inte kontrollera och styra vägen till tillfrisknande mer än att fortsätta ge den det den behöver. ha målet långt där framme framför ögonen och inte haka upp mig den skumpiga färden på vägen dit. det är samma mål jag har, oavsett vilka slingrande vägar som kroppen väljer att ta dit.
tålamod
acceptans
en natt till, sen är jag hemma igen. låt denna eftermiddag gå fort. ska börja sticka ett par tofflor, som iaf ser väldigt söta ut på beskrivningen. sen hur de blir när jag för första gången ska följa ett stickdiagram, det återstår att se. roligt att lära sig något nytt, utvecklas. inte bara göra det jag kan, stanna på säker mark. jag ska våga misslyckas också, inte ha för höga krav, utan istället se allting som sker som erfarenheter.
jag tror att allt som sker har en mening. måste tro det, för att handskas med det förflutna och inte klandra mig själv mer än jag redan gör.
tålamod
acceptans
en natt till, sen är jag hemma igen. låt denna eftermiddag gå fort. ska börja sticka ett par tofflor, som iaf ser väldigt söta ut på beskrivningen. sen hur de blir när jag för första gången ska följa ett stickdiagram, det återstår att se. roligt att lära sig något nytt, utvecklas. inte bara göra det jag kan, stanna på säker mark. jag ska våga misslyckas också, inte ha för höga krav, utan istället se allting som sker som erfarenheter.
jag tror att allt som sker har en mening. måste tro det, för att handskas med det förflutna och inte klandra mig själv mer än jag redan gör.
