acceptans och mod

bara för att ha nåt att göra och få kvällen att gå har jag sysselsatt mig med att färga håret. kan behövas nu under den mörka årstiden, när håret tappar all glans och bara blir tråkigt råttfärgat och livlöst. jag kan försöka pigga upp mig lite, om inte inifrån så i allafall utifrån. det kan behövas efter en dag som denna, då jag gått omkring och varit konstant lättretlig och irriterad utan egentlig orsak. ingen orsak jag kan sätta fingret på. kommer bara en sån där grå tät dimma över mig. vill gå och lägga mig, glömma mitt patetiska liv och sova i hundra år. 
men vem är jag att ha rätt att klaga? jag ska vara tacksam över det jag har. för jag är rik, om jag väljer att se det och fundera över mina värderingar i livet. jag har fortfarande val och makt över mitt liv.
det är inte alla förunnat. därför är det dags att inse värdet i att ha möjligheten att styra sitt eget liv i den riktning jag önskar. ännu står inga fysiska hinder eller yttre omständigheter i vägen. bara mina mentala hinder, som jag själv byggt upp men som bara jag själv också kan rasera.
fysiska naturlagar är inte lika lätta att forcera. man rår inte över allt. egentligen inte över mycket alls. kroppen är ett mysterium, så även hela livet. när saker plötsligt sker blir man varse om det, att det krävs en accepterande inställning till livet.

giv mig mod att förändra det jag kan,
styrka att acceptera det jag inte kan förändra,
och vishet att inse skillnaden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0