tankar, funderingar, förändringar

jag har aldrig låtit bli att äta helt och hållet. den disciplinen har jag inte, för det värsta jag vet är hunger. den går inte att ignorera, det är som värsta tortyren för mig. en bisarr önskan är att kunna äta hur mycket som helst, enorma mängder mat, utan att gå upp i vikt eller att det skulle åverka kropen. jag kan drömma om hur jag frossar i mat, njuter utav maten, men sedan alltid vakna upp och inse att det är flera timmar kvar tills det är dags att gå och upp få äta den efterlängtade frukosten.
nu är jag hemma hos mamma och pappa och ska äta mors dags middag. det är lillasyster som står för den, familjens egen gourmetkock och därmed också kaloriernas okrönta kejsarinna i köket. när hon lagar mat vet man att det alltid innebär rikligt med smör, olja och ost. allt som är smakförhöjare, men även en anorektikers värsta fiende.
jag är hungrig, men på dåligt humör inför middagen då jag inte tror att jag kommer att kunna tillåta mig att äta mig mätt på det som serveras. då förderar jag att laga min egen mat hemma, för då vet jag att jag blir mätt och av den kan jag äta stora portioner utan större ångest. just nu skriker magen efter kvantiet snarare än kvalitet. men jag vet att det vankas god mat, pasta med någon räkgryta. sånt jag älskar. den dagen jag kan sätta mig till bords och kunna njuta av den mat jag så mycket tycker om, den ligger ännu i framtiden. en dag ska jag dock vara där...