min egen oas

jag har en riktig sommaroas där tiden står stilla. badberget. en slingrig stig leder ut till några klippor vid vattnet med solnedgången rakt framför en. det är så vackert och rofyllt där. tyvärr har jag inte lika nära dit nu som när jag bodde hemma, men eftersom jag så ofta är hos mamma och pappa så finns tillfällena att gå ner dit ändå. det är maximal sommarkänsla för mig, att sitta och titta ut över viken, se någon båt passera på väg hem till hamn, dricka kaffe ur termos och njuta av solnedgången. mitt eget paradis där tiden står still, där bara nuet existerar. inga tankar, ingen ångest. bara jag och naturen. total närvaro och existens. jag önskar att alla kunde hitta sin egen liknande plats, där man kan hämta energi och kraft eller bara ta en paus ifrån vardagen. stunder då livet känns oändligt stort. stunder då jag känner mig som en individ i ett ogreppbart mycket större sammahang. naturen är helande.
tidigare idag låg jag där och solade en stund. hann även med ett dopp innan molnen drog in och det fina vädret gjorde ett uppehåll mitt på dagen. jag tycker så mycket om att bada, men det är inte frågan om att ligga i nån lång stund. nej, att doppa mig och ligga och plaska lite räcker gott för mig, men det är njutning nog. jag känner att jag måste passa på att bada så ofta som vädret tillåter nu innan friheten tas ifrån mig. måste supa in så mycket som möjligt av sommaren för att sen kunna leva på det bakom stängda dörrar på avdelningen. ser framemot en varm och solig morgondag som meterologerna har lovat. då blir det förhoppningsvis mer bad och sol, och lyssnande på dagens sommarpratare i min nya mp3. det är väldigt praktiskt att kunna lyssna på det var jag än befinner mig. tidigare har jag ofta tänkt att jag ska lyssna på sommar i p1, men så har jag sällan befunnit mig hemma vid en radio vid den tiden och då missat det. nu kan jag istället ligga ute i solen och lyssna. perfekt! att jag inte köpt mig en mp3 tidigare ;)
har även hunnit med att plocka både smultron och blåbär de senaste dagarna. finns det något godare än varma solmogna bär som man plockat själv? tveksamt. den enda nackdelen är att man blir så blå om fingrarna när man plockar blåbären, en färg som sen inte vill försvinna så jag går omkring och ser konstant skitig ut om händerna. mamma brukar vara smart och använda plasthandskar, men det glömde jag ta med mig idag. kanske plockar mer bär imorrn, då med handskar jag också...
trots att det inte alls är bra försöker jag hålla humöret uppe in i det längsta, för jag vet att när jag tillåter mig att deppa ihop då kommer allt att braka totalt. jag försöker se det lilla positiva i tillvaron, fästa fokus på det som finns runtomkring mig istället för på min situation. jag vill inte se, vill inte inse hur dåligt jag mår. det orkar jag inte. det får jag konfrontera när det inte längre finns nåt alternativ, när jag väl befinner mig på capio återigen. fram till dess är det dag för dag som är min strategi. att krympa tidsfönstret gör det en smula lättare att uthärda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0