febrilt pysslande
nu har iaf halva dagen gått. har hållit mig sysselsatt med pyssel den största delen av tiden för att hålla tankarna borta och för att aktivera mig. rastlösheten är förrädisk, med den kommer alla jobbiga känslor som bara får mig att må dåligt och hamna i en negativ spiral. jag gör allt för att hålla den borta. planerar timme för timme vad jag ska göra, allt för att det inte ska bli någon dötid, för då är jag snabbt där igen.
tittade nyss på när wissman sprang finalen på 400 m. hade en förhoppning om att han skulle kunna knipa bronsmedaljen, men som många andra svenskar slutat i detta os kom han sist. vet inte hur hans tid stod sig, men kanske han gjorde ett bra lopp ändå utifrån sina förutsättningar. man kan ju bara jämföra sig med sig själv, right? gäller såväl idrottsmän som vi som befinner oss här.
börjar känna av hemlängtan vid det här laget. en och en halv vecka har passerat. bara... saknar min lägenhet, min säng, mina vanor, att få sitta med sin kopp te på kvällen framför tvn i lugn och ro utan att ständigt behöva hålla koll på klockan och vara färdig till ett visst klockslag. ja, det är nog en av de saker jag saknar mest, att få äta i lugn och ro utan tidspress. här påminns man hela tiden om hur lång tid man har på sig. alltid är det någon som påpekar att "nu är det bara 10min kvar" osv. rätt irriterande...
för att inte tala om hur mycket jag längtar efter vår hund! att få kela med henne igen, ta en promenad längs guldbröllopsstigen. någon som kommer rusande emot en när man kommer hem och ger en en massa pussar. alltid glad. någon som villkorslöst tycker om en. jag hoppas jag får åka hem på permission nästa helg. men först ska jag ta mig igenom denna helg.
Kämpa på Johanna! Där du är nu kan de denna sjukdom, hemmet finns alltid kvar. Hoppas vikarierna sköter sig någorlunda och att gamlingarnas käk är ätbart. Kram
